Växtsjukdomar

Groddbrand, som också kallas rotbrand, är en sjukdom som orsakas av algsvampar som huvudsakligen lever i jorden, vanligen Pythium-arter, såsom Rhizoctonia solani. De första symptomen är att rödbetans hypokotyl, som är den lilla groddplantans stam ovanför roten och nedanför hjärtbladen, mörknar och blir vattnig. Därifrån sprider sig sjukdomen till rotens övre del och plantan dör. Båda slagen av groddbrand kan angripa också rödbetor som utvecklas senare på sommaren.

Groddbrandsangreppens omfattning varierar år till år. Under svala vårar förekommer den vanligen litet, och varma vårar är groddbrand relativt vanlig. Höga dagstemperaturer och fuktig mark gynnar sjukdomen. Därför förekommer groddbrand mest på lätta jordar med stark kapillär vattenuppstigning, såsom mojordar. Groddbrand som sprids via marksmitta kan förekomma speciellt i monokultur. 

Skorv som förekommer på rödbetornas yta försämrar kraftigt rödbetornas kvalitet. Mest skorv förekommer på jordar som är varma, lätta, blir lätt torra, och är kraftigt kalkade (pH över 6,5). Skorv på rödbeta orsakas av Streptomyces-strålbakterier som orsakar alltför stor tillväxt i rödbetans skal. Skorven är fläckar som utvecklas på rödbetornas yta. Fläckarna är ofta något upphöjda från rödbetans yta, och de kan bli relativt stora. Strålbakterien som orsakar skorven kan man i viss mån bekämpa med bevattning på försommaren när rödbetornas rotdel börjar växa i tjocklek. Samma bakterie ger också skador på morot och potatis. 

Bladfläckssjukdomar förekommer mest under regniga somrar. Vissa år kan de bli ett svårt problem speciellt om man har odlat rödbeta upprepade år på samma åker. På rödbeta orsakas den vanligaste bladfläckssjukdomen av svampen Ramularia beticola. Dessutom orsakar också svamparna Cercospora beticola och Phoma betae varsin bladfläckssjuka på rödbetorna. I praktiken kan dessa tre bladfläckssjukor inte särskiljas säkert från varandra utifrån symptomen, och det är inte ens nödvändigt, för samma bekämpningsmetoder gäller för dem alla. Bladfläckssjukdomarna på betor angriper inte morot, palsternacka eller sellerier. Bladfläckssjukdomarna orsakar betydande skördeförluster när de bryter ut tidigt i juli när plantorna ännu är relativt små. 

Det finns betydande skillnader mellan olika rödbetssorter beträffande sjukdomskänsligheten. Bladfläckssjukdomarna börjar vanligen på åkrarnas fuktigaste områden. Områdena som drabbats av bladfläckssjukor börjar snabbt skifta kraftigt i rött eller brunt. Följen är att rödbetornas tillväxt avtar betydligt, vilket syns som mindre betor än normalt. 

Godkända bekämpningsmedel mot olika sjukdomar på rödbeta finns listade i Tukes’ växtskyddsmedelsregister Kemidigi på internetadressen

Hjärtröta beror på brist på bor. Den kan jämföras med hjärtröta hos kålrot. Hos rödbeta visar sig borbrist vanligen som ett sprucket band som delvis omger betan eller som en fläck. Hjärtröta förekommer numera sällan, för gödselmedlen innehåller vanligen bor. Vid behov kan man också gödsla enkom med bor, t.ex. som besprutad bladgödsling med produkten Solubor. Solubor ges då 2 kg/ha blandat med vatten 200–300 l/ha.