Jordens växtkondition

För potatis behöver jorden bearbetas djupt och effektivt. Under olika odlingsfaser packas marken ofta av maskinerna. Särskilt vid skörden utsätts jordstrukturen för kraftig packning, eftersom skörden ofta sker vid en tidpunkt då marken är blöt. Dessutom passerar stora mängder jord genom upptagningsmaskinen och utsätts då för en viss bearbetning. Potatisen kan med fog anses som en av de odlingsväxter som belastar jordstrukturen mest. 

Potatis odlas allmänt på lätta mojordar, där jordstrukturen naturligt är i gott skick. Emellertid kan det bli problem med jordstrukturen om yt- eller bottenjorden innehåller mycket mjäla.

För många odlingsväxter har plöjningsfri odling gett goda resultat, men potatisodling utan plöjning lyckas mycket sällan. Plöjning främjar markens torkning och uppvärmning på våren. Att hinna få marken redo för potatissättning utan plöjning kan vara problematiskt på jordarter som sent uppnår tjänlig temperatur och fuktighet för potatissättning. Potatisens tillväxt i början blir långsam, och skörden blir färdig senare. Om potatisen skördas på sommaren eller tidigt på hösten, blir skörden mindre än på en plöjd åker. Å andra sidan förlorar en oplöjd åker under torra somrar mindre värdefullt vatten än en plöjd, genom att avdunstningen är mindre.

Markpackningen kan minskas genom att minska antalet jordbearbetningspass på våren. På jordar som kräver flera överfarter med en icke-kraftuttagsdriven harv, kan man ofta få jorden färdigbearbetad med färre överfarter genom att använda en kraftuttagsdriven rotorharv. 

Fördelar med mindre och lättare jordbearbetning:

1. Det organiska materialet i markens ytskikt bibehålls och jordstrukturen förblir stabil.
2. Nyttan av daggmaskar och andra jordlevande organismer ökar.
3. Jordpackningen under bearbetningsskiktet minskar och plogsulan under plöjningsdjupet blir genomsläppligare.
4. På sluttande åkrar förebyggs erosion och att jordpartiklar sköljs ut i dikena.

Efter höstplöjning är åkern mer utsatt för urlakning av näringsämnen och erosion av jordpartiklar. Vår- och höstplöjning är bägge lika hårda ingrepp när det gäller att bevara jordens struktur och daggmaskarnas gångar. Men ur miljösynpunkt är vårplöjning att föredra.

Potatis odlas huvudsakligen på lättare jordarter som lämpar sig för vårplöjning. Jordarten utgör alltså vanligen inget hinder för vårplöjning. Vårplöjning får också åkern att bli fortare redo för potatissättning. Vårplöjningen förbrukar dock markens vattenreserver, vilket gör att potatisen bör sättas ganska fort efter vårplöjning. Kvarvarande potatisar efter föregående hösts potatisupptagning fryser på åkerytan om åkern inte plöjs på hösten, och i de frysta potatisarna dör de algsvampar som orsakar potatisbladmögel och bakterierna som orsakar bakteriesjukdomar på potatisen.

Vårplöjning är dock inte problemfri, särskilt med tanke på jordens begränsade vattenreserver, eftersom vårplöjningen ökar avdunstningen. Men vårplöjning kan rekommenderas utan förbehåll på mojordar med kraftig kapillär vattenuppstigning, och på mycket mullrika jordar som värms upp långsamt och där vattenreserverna inte är ett problem.

På specialiserade potatisgårdar utgör potatis ofta 50–80 % av den totala odlingsarealen. I värsta fall odlas potatis på samma åkrar nästan varje år. Potatis reagerar dock känsligt på ensidig odling, vilket gör tillräcklig växtrotation nödvändig för att säkerställa gårdens långsiktiga potatisodling.

Avsaknad av växtföljd i potatisodling utgör en risk för odlingens hållbarhet eftersom:

• Risken för nematodangrepp ökar avsevärt
• Skördens mängd och kvalitet försämras
• Mullhalten minskar och jordens struktur skadas, vilket försämrar dess bearbetningsbarhet
• Ogräsfloran förändras så att svårbekämpade arter (t.ex. knölsyska, molkar, tistlar) ökar
• Sjukdomsalstrare som finns i jorden förökas, t.ex. pulverskorv, moptopvirus, filtsjuka (även kallad lackskorv och groddbrand), potatisbladmögel, vissnesjuka, rödröta, phytiumröta, phomaröta, torröta (fusariumröta), bomullsmögel, vanlig skorv, torrfläcksjuka.

Vid fortlöpande potatisodling försämras jordens struktur eftersom potatisen lämnar lite organiskt material efter sig. Jordens struktur och mullhalt försämras också av den intensiva behandlingen av jorden; både jordbearbetningen inför potatissättningen och också upptagningsmaskinernas bearbetande effekt på jorden som passerar genom maskinerna. Minskad humushalt försämrar jordens luftväxling och förmågan att hålla näring och vatten. 

För att återställa jordens växtkondition krävs en växtföljd där långvarig vallodling ingår förutom potatis. Jordens struktur kan förbättras bara genom ökad humushalt, minskad markpackning av maskiner, och förbättrad aggregation dvs. grynstruktur. Detta kan åstadkommas med en god växtföljd, vilken samtidigt också kan förbättra jordens näringsstatus och minska potatisens sjukdomar, skadedjur och ogräs. Vall som slås regelbundet förhindrar ogräs att bilda frön och bygga upp en fröbank av ogräsfrön i jorden.

När gårdens odlingsareal, eller den del av gårdens odlingsareal som lämpar sig för potatis, är liten kan det kan det kännas utmanande att arrangera en god växtföljd. Men man kan lösa problemet genom samarbete mellan gårdar, genom att växelvis bruka varandras åkrar, så att båda parterna gynnas. Bra förgrödor för potatis är bl.a. spannmål, gräsvall och baljväxter. Potatis är bra förgröda för nästan alla andra grödor utom för sig själv. Men potatis och rybs bör inte odlas på samma gård. 

Exempelvis kan ett samarbete med en djurgård tillföra både vall och stallgödsel med dess kalium till potatisgårdens växtföljd. Djurgården får potatis som en värdefull förgröda i sin ensidiga vallodling. Användning av stallgödsel kräver att man gör näringsanalys av den. Speciellt vid potatisodling för livsmedelsindustrin bör man i växtföljden använda stallgödseln efter potatisen, för att undvika kvalitetsproblem i potatisen.

Växtföljder som kan rekommenderas för potatis är:

• Potatis en gång vart fjärde år (mycket bra)
• Potatis en gång vart tredje år (fram tills nematoder och/eller markburna sjukdomar blir vanliga)
• Två år med potatis i rad + tre mellangrödor

När man planerar växtföljden, bör man också beakta de växtskyddsmedel man använder och eventuella föreskrivna begränsningar mot att använda dem fler än ett år i följd.

Tidig upptagning efter att potatisbeståndet har mognat är viktigt både för kvaliteten på potatisen och för jordstrukturen. Den bästa metoden för att påskynda mognadsprocessen är att förgro sättpotatisen.

Om man dröjer med upptagningen till mycket sent på hösten finns risken att regn slammar igen jorden. Skörd i blöta förhållanden kan inte bara skada knölarna utan också förstöra jordstrukturen.

Sen skörd ökar risken för lackskorv, silverskorv, lagringssjukdomar och brunröta. Brunröta är samma sjukdom som bladmögel, när sjukdomen har drabbat knölarna. I bestånd där bladmögel redan har förstört en betydande del av bladmassan kan spridningen av sjukdomen till knölarna begränsas genom att krossa blasten eller genom kombination av krossning och kemisk blastbehandling.