Skörd av kålrot och lagring i stuka

Kålrötterna skördas med upptagningsmaskin. Maskinupptagningen skrubbar kålrötterna i någon mån och ger dem ytskador. Därför bör man iaktta och vid behov justera maskinen under upptagningen så att upptagningen är så skonsam som möjligt för kålrötterna.

Man använder vanligen upptagare för rotfrukter eller sockerbetor, vilka som sådana eller litet modifierade lämpar sig också för kålrötter. Man bör under upptagningen följa med hur maskinen blastar av kålrötterna. Om avblastningskniven eller -mekanismen är ovass, annars fungerar dåligt, eller är fel justerad så kan det bli för mycket blast kvar på kålrötterna. Å andra sidan kan en alltför aggressiv avblastning skada själva kålrötterna och skapa onödigt stor såryta vid avblastningsstället. Sådana kålrötter börjar lätt förskämmas i stukan. 

På hösten efter upptagningen behöver kålrötterna lagras på gården i flera veckor före den fortsatta hanteringen. Lagringstiden i stuka varierar vanligen från några veckor till två-tre månader. Under lagringstiden i stuka försämras vanligen deras kvalitet. Storleken på kvalitetsförlusten beror på hur länge de lagras i stuka, det rådande vädret, och hur stukan sköts. Också vilken kvalitet rotfrukterna har redan vid inläggningen i stukan har stor inverkan på hur kvaliteten utvecklas i stukan.

För kortvarig lagring kan man anlägga stukan också på åkern. När man väljer plats lönar det sig att beakta också väderstrecken. Från norr blåser kalla vindar som kan kyla ner stukan. Stukans långsida bör man således inte vända mot norr. Markunderlaget bör man jämna ut och rengöra från växtrester, så inte jord eller främmande material kommer med i lassen när man tömmer stukan. Krossgrus lämpar sig bra som underlag, men det bör inte användas överst på ytan. Som ytmaterial lägger man ett tillräckligt tjockt lager av stenfri sand. Stukans botten bör vara så mycket upphöjd över marken omkring att det inte samlas vatten i stukan.

För långvarig lagring bör man sträva efter att placera stukan på en vindskyddad plats. En bra plats är nära gårdscentrumets gårdsplan. Stukan är då nära med tanke på övervakning och skötsel. Till gårdsplanen leder vanligen också de bäst bärande vägarna. Transportsystemen utvecklas och transportfordonens storlek och vikt ökar. Det bör finnas tillräckligt med utrymme vid lagringsplatsen, så borttransporten vid behov kan ske med fordon som har släp. Vändradien för långa fordon är cirka 15 meter. 

Man bör följa med under hela lagringstiden hur rotfrukterna står sig i stukan. När kölden tilltar bör man öka på täckningen speciellt på nordsidan. Ovanpå höljet som ligger direkt på rotfrukterna (t.ex. plast, presenning eller fiberduk) kan man som tilläggsisolering lägga halm, torv eller en dubbelpresenning. Optimala temperaturen i stukan är +2 – +5 °C. Om stukans temperatur stiger över+10 °C måste man ventilera stukan. För att följa med stukans temperatur kan man lägga ett rör genom sidan av täckningen genom vilket man sticker in en termometer eller sensorn till en digital temperaturmätare. 

Stukans bredd är 4,5–5,0 m beroende på de stora fyrkantsbalarnas storlek. Om bredden är över 5 meter försvåras ventileringen av stukan. Man sörjer för ventileringen genom att längs stukans topp lägga en planka eller annat virke eller ett rör på rotfrukterna, och lägga stukans täckhölje över plankan/röret, så att det bildas ett litet luftrum mellan höljet och rotfrukterna. Denna ventilationstunnel lämnas öppen i stukans ändar, där luften kommer ut. Stukans sidor bör vara formade så att vatten rinner av stukan, utan sänkor där det samlas vatten och is. Från sådana ställen kan en del av vattnet tränga in i stukan, och därifrån börjar rotfrukterna förskämmas.

När man bygger balväggar för stukan bör man lämna en liten ventileringsöppning mellan balarna där luft kan komma in i stukan, för att trygga ventileringen i början av lagringstiden. Man kan också ställa balarna på lastpallar, då behövs det inte öppningar mellan balarna. När kölden kommer, täpper man till ventileringsöppningarna med halm. Om man har ställt balarna på lastpallar, kan en lämplig metod vara att täppa till öppningen under lastpallarna med torv. När man tilläggsisolerar övre ytan av en stuka med balväggar, kan man samtidigt öka balväggarnas isoleringsförmåga med att dra en presenning ner längs balarna ända till marken. 

Toptex och Jupette

Toptex är en fiberduk som andas väl. Den skyddar mot regn och måttlig frost, och lämpar sig också för långvarigare lagring. Man kan täcka hela stukan med Toptex. Man kan hindra duken från att blåsa bort med tyngder som sandpåsar, trävirke eller jord längs kanterna. Till Toptex finns att få den vindtäta plasten Jupette. Den har kardborreband på undersidan med vilka man fäster den ovanpå Toptexduken. Den förbättrar väremisoleringen, och hindrar också snö att fästa sig hårt vid Toptexduken. Jupette är främst tänkt att läggas längs nedre delen av stukor som inte har balväggar (se bild).    

Presenningar

Presenningar är fortfarande ett gott alternativ att täcka stukor med. De finns i många olika storlekar. Breda presenningar räcker till att dra över stukans topp, då gör man toppventilering som tidigare beskrevs. Smalare presenningar kan man lägga längs stukans sidor, och längs stukans topp lämna en öppning för ventilering. Om temperaturen sjunker klart under fryspunkten måste man komplettera presenningar med tilläggsisolering. 

Presenningar lämpar sig också för långvarig lagring i stuka, då måste man noggrannare följa med stukans temperatur. Man reglerar stukans temperatur genom att stänga eller öppna ändarna av ventilationstunneln som man anlagt längs stukans topp. Vävda presenningar som inte är vindtäta släpper vid hård vind in luft under presenningen. Därför är sådana presenningar och deras fästningar ännu mer utsatta för vindarnas påfrestningar än täta presenningar. Speciellt presenningar som släpper genom vind bör tyngas ner med t.ex. tungt virke längs stukans sidor, speciellt på blåsiga platser, så inte vinden lossar presenningen.  

Täckplast

Plastfilm kan rekommenderas bara för kortvarig lagring. Plast skyddar stukan från regn och bara svag frost. Man kan täcka hela stukan med plast, men då måste man längs stukans topp skära hål i plasten med 2–3 meters mellanrum för ventilering. Man tynger fast plasten på plats med t.ex. sandpåsar eller tungt virke ovanpå. Längs nedre kanterna kan man alternativt lägga jord på. Om temperaturen sjunker klart under fryspunkten, bör man lägga isolering på plasten. I plasttäckta stukor är det speciellt viktigt att följa med temperaturen. Om stukans temperatur hotar stiga för mycket bör man ventilera stukan, genom att öppna plasten helt och hållet om så behövs. 

Torv och halm

Torv och halm kan man lägga på presenningen eller plasten som värmeisolering. Båda är bra isoleringsmaterial, och dessutom andas de bra. Av olika torvsorter lämpar sig strötorv bäst för att täcka stukor. Redan ett 5 cm lager räcker för att motstå några graders köld. Det är lätt att sedan fylla på mera, men risken är också att isolera för mycket så att stukans temperatur stiger för mycket. Därför måste man ovillkorligen följa med temperaturen i en torvtäckt stuka. Halm kan också läggas i ett tunt lager i början och sedan fyllas på när kölden tilltar.