Observation och bekämpning av skadedjur

Randig ärtvivel är en 5 mm lång, smal, grå skalbaggsart. Ärtvivlarna övervintrar som vuxna på dikesrenar och i annan flerårig gräsväxtlighet. De flyttar sig till ärtåkrar när ärtplantorna kommer upp, använder ärtplantorna som föda och lägger ägg vid ärtstjälkarnas bas. Larverna som kläcks ut äggen gräver ner sig i jorden och äter ärtens rotknölar.

De vuxna ärtvivlarna äter halvmåneformade hål i ärternas hjärtblad (groddblad) och i de första örtbladens kanter. De första skadorna syns ofta vid åkerns kanter. Alldeles små ärtplantor kan förstöras helt, speciellt om deras tillväxt är långsam på grund av torka. Fastän bladskadorna är tydliga och lätta att se, har de vanligen liten betydelse, för plantorna kan kompensera den förlorade bladarean. Men om det är torrt och varmt, kan plantorna lida av torka, och avdunstningen är större än normalt från skadade blad. Honorna lägger ägg i stjälkens bas under jorden. De kläckta larverna söker sig till ärtplantornas kvävefixerande rotknölar och skadar dem, vilket försvagar tillväxten. De vuxna ärtvivlarnas antal korrelerar inte direkt med mängden larver, som har större betydelse för skörden.

Observation och bekämpning

Sent sådda ärtbestånd klarar sig vanligen undan skador av ärtvivlar, men tidigt sådda ärtåkrar bör man hålla under uppsikt. Kemisk bekämpning med pyretroider i ett tidigt plantstadium är möjlig, men dess effekt på skörden kan vara osäker. Man inriktar bekämpningen på de vuxna ärtvivlarna innan de lägger ägg. 

Det finns inget klart observationssystem eller någon klar bekämpningströskel för den randiga ärtviveln. Bekämpningsbeslutet måste avgöras från fall till fall. På stora åkrar kan det räcka att bespruta åkerns kanter. Eftersom det inte finns något klart tröskelvärde för bekämpning, kan man överväga bekämpning om: 

• det syns tydliga skador i ärtbeståndet och det syns ärtvivlar
• ärtbeståndet växer långsamt
• beståndet lider av torka
• vädret väntas fortsätta varmt och torrt

Man bör bekämpa de vuxna ärtvivlarna så fort som möjligt efter att skadorna visat sig, innan ärtvivlarna hinner lägga ägg. De tillåtna bekämpningsmedlen, bruksanvisningarna och karenstiderna lönar det sig att ta reda på i Tukes’ växtskyddsmedelsregister. 

Sugskador av stinkflyn kan förstöra små ärtplantors tillväxtpunkt. Förekomsten av stinkflyn varierar mycket från år till år. Gula limfällor kan avslöja stinkflynas rörelser, men det är nödvändigt att iaktta åkrarnas kanter efter plantuppkomsten. Speciellt vid varmt väder uppkommer skador snabbt. Om det förekommer rikligt med stinkflyn i plantstadiet, kan de bekämpas med huvudsakligen samma pyretroidpreparat som ärtvivlar. 

Ärtvecklaren är ärtens värsta skadedjur. Ärtvecklaren är en 6–7 mm lång, grå, liten fjäril, vars larv, ”ärtmasken”, skadar ärterna som utvecklas inne i baljorna och smutsar ner inne i baljorna med sin avföring och spinnväv. De vuxna ärtvecklarna börjar sin flygning i juni och söker sig till ärtbestånd för att fortplanta sig. Den livligaste flygtiden är vanligen i början av juli. Honorna lägger ägg på ärtens blad och foderblad (foderbladen omger blomknopparna innan de slår ut). Larverna kläcks efter ett par veckor och gräver sig in i baljorna för att äta av ärterna. Larverna övervintrar nergrävda i jorden på ärtåkern, och förpuppar sig först följande vår. De blir vuxna efter mitten av juni, och söker sig till nya ärtbestånd. 

Risken för ärtvecklare är stor på områden där ärtodling är vanlig. Därför är det skäl att anlägga nya ärtåkrar så långt som möjligt från det föregående årets ärtåkrar. Nära det föregående årets ärtåker kan man så en remsa med en ärtsort som blommar tidigt och länge, för att locka de nya vuxna ärtvecklarna att stanna där och lägga sina ägg, och inte flyga till den avlägsnare egentliga ärtodlingen. Man kan också minska risken för ärtvecklare genom att så tidigt och använda tidiga sorter, så att skörden blir tidig. Skaderisken är liten om ärterna kan skördas redan före mitten av juli. Genom att plöja ärtåkern genast efter skörden kan man också minska risken för ärtvecklare året efter. 

Uppföljning av ärtvecklarförekomsten med feromonfällor

Man kan följa med tidpunkten för ärtvecklarnas flygning och hur rikligt de förekommer med hjälp av feromonfällor som lockar hanarna. Utifrån mängden fångade ärtvecklare avgör man behovet av bekämpning och tidpunkten för bekämpningen.

Uppsättande av feromonfällor

Man monterar upp minst två feromonfällor per ärtskifte. Fällorna bör placeras ut minst en vecka innan blomningen förväntas börja, senast när värmesumman har nått 450 °C. Värmesumman är summan av de dygnsmedeltemperaturer som överstiger +5 °C. Den ena fällan placeras 5–10 m från ärtskiftets kant. Den andra placeras mera mitt på skiftet, helst 70–100 m från den första fällan. Feromonkapslarna behåller sin effekt två år, om aluminiumförpackningarna inte öppnas och om de förvaras i frys i -18 °C. Öppnade kapslar bevarar effekten i cirka sex veckor. Fångsten av ärtvecklare kan variera mycket inom ett skifte. När man placerar fällorna bör man beakta att ärtvecklarna kommer till skiftet i riktningen från det föregående årets ärtskiften. Den första fällans öppning riktar man mot den vanligaste vindriktningen, den andra fällans öppning vinkelrätt mot vindriktningen. Rätta höjden för fällorna är vid ärtplantornas toppar, inte ovanför topparna. Man höjer upp fällorna vartefter ärtbeståndet växer.

Tröskelvärde och tidpunkt för bekämpning av ärtvecklare 

Feromonfällorna bör kontrolleras varannan dag. Ärtvecklarna som fångats i fällorna räknas och antecknas. Fällornas limskiva byter man vid behov, när det har fastnat så många insekter på dem att det blir svårt att räkna ärtvecklarna, eller när limskivan får dålig vidhäftningsförmåga. 

Bekämpningströskeln beror på användningssyftet med ärtskörden. Torra ärter och utsädesärter kan ha mer skador än ärter som ska användas färska. I färskärter som ska säljas som baljor får inte alls hittas larver av ärtvecklare. Redan en larv spolierar hela baljan, och spolierar lätt hela det aktuella färskpartiet som ska säljas. I foderärter har skador av ärtvecklare däremot vanligen ingen betydelse. 

Det rekommenderade tröskelvärdet för ärter som ska användas torra är minst 10 nya fångade ärtvecklare i vilken som helst av fällorna vid två på varandra följande kontrollgånger. För ärter som ska användas färska är tröskelvärdet mindre: minst tre nya ärtvecklare vid två på varandra följande kontroller. För frysärter har en lämplig bekämpningströskel visat sig vara minst sju nya ärtvecklare vid två på varandra följande kontroller, eller minst 14 ärtvecklare per fälla sedan början av fångandet. 

Bekämpningen av ärtvecklare riktar man på larverna som kläcks, enligt tidpunkten för toppen av förekomsten av vuxna ärtvecklare och enligt värmesumman. Den rekommenderade bekämpningstidpunkten är när summan av dygnsmedeltemperaturerna som överstiger +10 grader efter att bekämpningströskeln överskreds har nått 80 grader*. Det brukar beroende på vädret ske 8–12 dygn efter att bekämpningströskeln överskreds. Vid varmt väder utvecklas ärtvecklarpopulationen snabbare, vid svalt väder långsammare. Den rätta besprutningstidpunkten är genast när larverna har kläckts ur äggen, men de har ännu inte har hunnit gräva sig in i baljorna. Besprutningen görs i vilket fall som helst först efter att blomningen har börjat. För bekämpning av ärtvecklare är pyretroidpreparat som verkar genom beröring tillåtna. För bekämpning i ärter som ska användas färska lönar det sig att använda preparat med kort karenstid. 

Besprutning av blommande bestånd är tillåten bara utanför bins flygtid, klockan 22–06. Besprutning närmare bikupor än 60 m utan biodlarens tillstånd är förbjudet. Dessutom måste man också följa andra miljöbegränsningar såsom preparatspecifika skyddsavstånd till vattendrag. Enligt bestämmelserna måste man vid användning av bekämpningsmedel mot skadedjur på ärt på skiften som gränsar till vattendrag använda sprutmunstycken som minskar vindavdriften.

Ärtbladlusen är en ljusgrön, cirka 3 mm lång bladlus, vars första generation förekommer på fleråriga baljväxter. I ärtbestånd uppenbarar den sig vanligen först vid början av blomningen. Ärtbladlössen suger ur stjälkarnas spets, blomställningarna och baljorna i deras begynnande utveckling. Angreppen orsakar ihopskrynklade stjälkar och missbildade baljor. Angreppen gör störst skada för tröskningen av frysärter, för krökta baljor brister lätt, och brutna baljor kan komma med i skörden. Ärtbladlössen kan ibland förekomma synnerligen rikligt, speciellt varma somrar. I ärtbestånd vars skörd ska användas färsk har man tvingats ta till bekämpning av ärtbladlöss speciellt beträffande sena sorter, även om det i ärtbestånden ofta förekommer naturliga fiender som minskar bekämpningsbehovet, såsom nyckelpigor och parasitsteklar.

Observation och bekämpning

Uppsikten över förekomsten av ärtbladlöss lönar det sig att inleda på skiftets kanter vid ärtens blomningstid. Man bör undersöka situationen vid flera ställen på skiftet. Bladlössen förekommer på ärtplantornas övre delar, knoppar och blommor. Lössen faller lätt till marken när de störs, men det lönar sig att leta efter dem genom att skaka plantornas toppar mot handflatan. Bekämpningströskeln överskrids när ärtbladlöss förekommer på minst 10 procent av plantorna och i medeltal 5–10 löss per lusdrabbad planta. Det lönar sig inte att spruta för en liten mängd ärtbladlöss, för spruttraktorns hjulspår orsakar större skada på ärtbeståndet än några löss här och där. 

Ärtbladlössen blir ofta bekämpade i samband med eventuell bekämpning av ärtvecklare. Det är också möjligt att bekämpa bara ärtbladlöss med några preparat, men man måste iaktta karenstiderna. Till exempel 14 dygns karenstid som krävs för färskärt är för lång för frysärt. Vid slutet av blomningstiden kan man inte längre bekämpa bara ärtbladlöss i färskärt på grund av risken för bekämpningsmedelsrester i skörden. 

Vid besprutning av skadedjur i ärt bör man beakta att besprutning av blommande bestånd är tillåten bara utanför bins flygtid, klockan 22–06. Besprutning närmare bikupor än 60 m utan biodlarens tillstånd är förbjudet. Dessutom måste man också följa andra miljöbegränsningar såsom preparatspecifika skyddsavstånd till vattendrag.

De registrerade bekämpningsmedlen och deras karenstider lönar det sig att ta reda på i växtskyddsmedelsregistret: (språkval till svenska).