Ärtens krav på åkern

Ärten trivs i lucker jord. Det är också viktigt att jorden har bra förmåga att hålla vatten och näring.
Vid vårbruket kan man motverka att åkern hinner torka för mycket före sådden med en ytharvning (sladdharvning) genast när jorden har torkat så mycket att det är möjligt. Ytharvningen skapar ett avdunstningshämmande tunt ytskikt av finfördelad jord. Den egentliga såbäddsharvningen görs senare. 

Mullhaltiga moleror och leriga mojordar har i allmänhet visat sig vara bästa jordarterna för ärt. Mycket mullhaltiga jordar är det skäl att undvika, för att minska risken att ärtbeståndet lägger sig. En täckdikad åker med jämna växtförhållanden ger säkrast en skörd av jämn kvalitet.

Man bör inte odla ärt eller någon annan baljväxt på samma åker oftare än vart femte eller vart sjätte år. Den här begränsningen är nödvändig för att bekämpa de sjukdomar som angriper ärt. Se närmare i avsnittet Förebyggande växtskydd. 

De flesta odlingsväxterna lämpar sig som förfrukt till ärt. Olämpliga förfrukter har ändå visat sig vara:

• vallväxter, på grund av skadedjur och ogräs
• morot, baljväxter och oljeväxter på grund av växtsjukdomar

Samma förfrukt på hela åkern underlättar planeringen av gödslingen och säkerställer jämna växtförhållanden för ärterna.

När man odlar andra grödor under åren mellan ärtåren är det skäl att bekämpa ogräsen så bra som möjligt. Mångåriga, härdiga rotogräs som kvickrot, tistlar och molkar bör man försöka utrota redan när man odlar ärtens förfruktsgrödor. Efter sockerbeta är det bäst att odla spannmål före ärt. Spannmålen lönar det sig då att bespruta med ett sådant ogräspreparat som har god effekt mot de fleråriga rotogräsen som tistlar och molkar.