Uppföljning av skogsvilt (vilttrianglar)

Naturresursinstitutet följer upp förändringar i viltbestånd i skogslandskap på olika håll i landet med hjälp av vilttrianglar, både sommartid och vintertid. Inventering av snöspår görs också på åkertrianglar.

Uppföljningen baserar sig på jaktföreningarnas och andra frivilligas viktiga insatser. Naturresursinstitutet analyserar och sammanställer resultaten även utifrån Forststyrelsens fågelhund assisterade inventering av dalripa i Norra Lappland.

Vad är en vilttriangel?

Vilttrianglarna är fasta inventeringslinjer som har anlagts i skogslandskap för uppföljning av viltbestånd. En vilttriangel är en liksidig triangel, vars sida är 4 km lång. Följaktligen är den sammanlagda längden på inventeringslinjen 12 km. Trianglarna är oförändrade år efter år även om man till exempel skulle göra avverkningar i området. Under sommarinventeringen ligger fokus på skogshönsfåglar och på vintern inventeras däggdjursspår i snön. Metoderna för uppföljningen, som lanserades på 1980-talet, är ett resultat av en lång period av metodologisk utveckling och experimentering. Åkertrianglarna är små, 6 kilometer (3 × 2 kilometer) långa liksidiga trianglar i den åkerdominerade lantbruksmiljön i landets södra och västra delar. I åkertrianglar inventeras endast däggdjursspår i snön om vintrarna enligt samma metoder som för vilttrianglar.

Varför görs uppföljningen?

Uppföljningen är nödvändigt för planeringen av en hållbar jakt. Triangelinventeringen tjänar såväl viltförvaltning, granskning av behovet för jaktbegränsningar uppföljning av den biologiska mångfalden, som viltforskning. Långa tidsserier gör det möjligt att förstå de naturliga årliga variationerna i djurstammarna och att upptäcka förändringar på lång sikt. För många mindre däggdjur, som harar, ekorrar och flera arter av mårddjur, är triangelinventeringen den enda heltäckande beståndsuppföljningen i vårt land.

Finlands viltcentral och jord- och skogsbruksministeriet (JSM) använder färska resultat från inventeringen av skogshönsfåglar i augusti vid beredningen av begränsningar i jakttiderna på olika håll i landet. Även Forststyrelsen använder inventeringsresultaten då de dimensionerar försäljningen av tillstånd för jakt av hönsfåglar på sina egna marker. Materialet är till hjälp också vid beståndsuppskattningen av björn, lodjur, järv, bäver och hjortdjur, vid rapporteringen av vissa direktivarter samt vid de nationella hotbedömningarna.

Material som härrör från vilttrianglarna används aktivt i vetenskapliga forskningsprojekt som samordnas av Naturresursinstitutet och dess samarbetspartners både på det nationella och det internationella planet. Materialet ger ett utmärkt underlag för forskning i viltarternas krav på livsmiljöer, samt hur viltbestånden påverkas av markanvändningen och klimatförändringen. Eftersom uppgifter om flera arter samlas från samma rutter, används data från triangelinventeringar även vid forskning i mellanartsinteraktioner, till exempel för att utreda växelverkan mellan rovdjursbestånd och bytesdjursbestånd.