Hoppa till huvudinnehållet

Stabila bestånd av bägge bäverarterna – allt fler överlappande utbredningsområden

Offentliggörande av uppföljning 18.4.2024
Den kanadensiska bävern är en främmande art vars population nu är betydligt större än vår ursprungliga art, den europeiska bävern. Bild: Petri Timonen

Enligt en inventering hösten 2023 uppgick stammen av europeisk bäver till 3 200–4 400 individer. Antalet är detsamma som vid föregående inventering år 2020. 

Stammen av kanadensisk bäver beräknas vara 9 500–17 700 individer. Antalet är något mindre än vid den föregående beräkningen, vilket delvis kan bero på minskad aktivitet i jaktföreningarna. 

Bävertätheten är störst på områden med europeisk bäver i södra Finland. 

DNA-analyser visar på tidigare okända utbredningsområden 

– Det viktigaste utbredningsområdet för europeisk bäver är fortfarande Satakunta, men arten har under de senaste åren brett ut sig allt mer till norra delarna av Österbotten, Kust-Österbotten och även till nordöstra Egentliga Finland. Samtidigt blir området där båda arterna påträffas allt större, säger forskare Annika Herrero vid Naturresursinstitutet.

I västra Lappland påträffas europeisk bäver som sannolikt har vandrat in från Sverige. Båda arterna förekommer redan både söderut och norrut från Rovaniemi. 

– Ett nytt utbredningsområde för europeisk bäver har identifierats utifrån DNA-analyser vid sydöstra riksgränsen i Parikkala (Simpele) och Rautjärvi. De bävrarna har sannolikt invandrat från Ryssland, säger specialforskare Terhi Iso-Touru vid Naturresursinstitutet. 

Även om europeiska bävern verkar ha brett ut sig till ett större område än tidigare, syns inga tecken på någon betydande minskning i beståndet av kanadensisk bäver. Enstaka individer som genom dna-analys bekräftats vara kanadensisk bäver har också påträffats på två platser på sydvästkusten, men det är oklart vilka vägar eller hur de har tagit sig dit. 

Faktaruta

Riksomfattande inventering av bäver

Hösten 2023 genomfördes en riksomfattande bäverinventering, där jaktföreningarna rapporterade antalet bebodda vinterhyddor inom sitt område. Antalet vinterhyddor anger antalet kolonier eftersom varje bäverfamilj håller sig med endast en hydda under vintern. Den beräknade stammen erhålls genom att multiplicera bäverkoloniernas storlek med antalet hyddor. En bäverkoloni utgörs av ett föräldrapar och deras ungar samt eventuella ett- och tvååriga avkommor. 

Hjälp behövs för att fastställa arternas utbredningsområden

Enligt förvaltningsplanen för bäverstammarna (2024) behövs en noggrannare kartläggning av områden där artbestämningen är osäker för att hjälpa den europeiska bävern hävda sig i konkurrensen mot den kanadensiska bävern som förökar sig effektivare. Naturresursinstitutet önskar därför att få in fler DNA-prover av bäver antingen som jaktprover eller som färska träflisor some ligger nära bäverhyddor. 

Anvisningar för tillvaratagande av prover finns på https://www.luke.fi/sv/uppf%C3%B6ljningar/uppfoljning-av-baverarter/uppfoljning-av-baverarter-beskrivning 

Totalt inrapporterades 4 831 bäverhyddor.
Bäverarternas utbredning har kartlagts med hjälp av dna-analyser av vävnads- och spånprover. Hittills har man fastställt 342 prover från europeisk bäver och 131 prover från kanadensisk bäver.