Inlägg Jordbruk, Miljö

Husdjursgödsel är en värdefull näringsresurs när den är i rätt form och hamnar på rätt ställe.

För många är gödseln emellertid en belastning. En effektivare behandling och utnyttjande av gödsel skulle bidra till att göra gödsel till en inkomstkälla och binda näringsämnena i skörden i stället för i miljön. Varför cirkulerar gödseln inte?

”I Finland har husdjurs- och växtodlingsområdena koncentrerats till sina egna områden”, säger Juha Grönroos, specialforskare på Finlands miljöcentral (SYKE).

”I en del av landet ansamlas för mycket näringsämnen och på andra håll lappar man näringsämnesbehovet med köpt gödsel. Gödseln borde kunna spridas på ett större område, men det är inte förnuftigt att transportera gödsel som det är.”

Lietelannan levitystä
Foto: Tapio Tuomela.

Större delen av gödseln hamnar där den i princip hör hemma, dvs. som den är på åkern.

”Producenterna måste dock begränsa användningen av gödsel och öka spridningsområdet på grund av striktare bestämmelser och den höjda fosforhalten i jorden på grund av användningen av gödslingsmedel under gångna år”, påpekar Sari Luostarinen, specialforskare på Naturresursinstitutet (Luke).

Enligt Grönroos finns det ett behov av processning.

”De näringsämnen som gödseln innehåller är inte i rätt förhållande med tanke på växten. Utmaningen ökas av att kvävet i gödseln enkelt avdunstar till luften som ammoniak”, konstaterar Grönroos.

”Endast en bråkdel av gödseln från husdjur i Finland kommer till anläggningar”, berättar Luostarinen.

”Detta är fallet trots att man talar mycket om till exempel biogas”, säger hon.

Producenterna är intresserade av ämnet, och för dem skulle en ny inkomstkälla vara mer än välkommen.

”Problemet är storleken på de investeringar som krävs och osäkerheten om vilka metoder som är lämpliga för den egna gården”, konstaterar Luostarinen.

Enligt forskarna lönar det sig inte nödvändigtvis för en producent att investera i processning av gödsel, utan utveckla behandlingen med andra producenter inom närområdet.

”Lönsamheten i behandlingen är i hög grad beroende av gödselns egenskaper. Till exempel märkte vi då vi testade slungning av flytgödsel från grisar att det är kostnadseffektivt endast för stark gödsel.”

Processning är inte automatiskt den bästa lösningen.

”Till exempel gäller det vid planeringen av en biogasanläggning även komma fram med en lösning för hur och var näringsämnena effektivast kan användas.

”Även spridningen på åkrar kan effektiviseras”, säger Grönroos.

”Om husdjurs- och växtodlingsgårdarna kan ha ett nära samarbete och man hittar förnuftiga lösningar för att transportera gödsel”, bedömer Grönroos.

Varje steg i gödselbehandlingskedjan − med eller utan processning − ska tänkas igenom noggrant. Delarna måste stödja varandra för att helheten ska fungera bra och vara ekonomiskt och miljömässigt hållbar.

”Producenten får inte lämnas ensam med dessa frågor. Därför deltar vi genom Teholanta-projektet i att skapa enhetliga instruktioner för utnyttjande av gödsel för fjäderfäproducenter”, säger Luostarinen.


Text: Anna Toppari, Luke

Publicerad på finska i Maaseudun Tulevaisuus 3 oktober 2016.

Läs också