Gråsälen och östersjövikaren är villebrådsarter som kan jagas vid artspecifika jakttider.

Jord- och skogsbruksministeriet fastställer den högsta tillåtna fångstkvoten för varje jaktår. Gråsäl kan inom ramen för regionala kvoter jagas på alla havsområden i Finland och jakt på vikare är möjligt med jaktlicens på förvaltningsområdet Bottenviken–Kvarken.

Det är viktigt att känna igen arten vid säljakt. Gråsälens nos är lång och rak, hos gamla hanar är den nästan krökt. Från sidan sett ligger ögat halvvägs mellan nosspetsen och bakhuvudet. Det kan emellanåt vara svårt att skilja en ung gråsäl från en vikare. Östersjövikaren har en kort nos och från sidan sett ligger ögat närmare nosspetsen än bakre kanten på huvudet. Vikaren har en tydlig pannavsats.
Det är viktigt att känna igen arten vid säljakt. Gråsälens nos är lång och rak, hos gamla hanar är den nästan krökt. Från sidan sett ligger ögat halvvägs mellan nosspetsen och bakhuvudet. Det kan emellanåt vara svårt att skilja en ung gråsäl från en vikare. Östersjövikaren har en kort nos och från sidan sett ligger ögat närmare nosspetsen än bakre kanten på huvudet. Vikaren har en tydlig pannavsats.

Naturresursinstitutet hoppas på prov på infångade sälar

Prov som tagits på infångade sälar används mångsidigt vid projekt som utreder sälbeståndens struktur, fortplantningskraft, hälsotillstånd och sälarnas inverkan på fiske. De prov som är viktigast är hörntanden i underkäken, som anger sälens ålder, samt könsorganen, utgående från vilka fortplantningshälsan undersöks och könsstrukturen i fångsten följs upp. Den viktigaste mätningen är tjockleken på tranen, som anger sälens kondition. Övriga prov som samlas in varierar årligen. Till exempel i lever och muskler undersöks parasiter och halter av miljögifter.

Blankett för uppgifter om fångst, bilder med anvisningar och
anvisningar för provtagning (pdf)

Bilden uppe på skärmen: Petri Timonen