Minimibeståndet av lodjur i Finland uppskattas utgående från de observationer om kullar som anmälts av kontaktpersoner för stora rovdjur under tiden 1.9 –28.2 (29.2). För uppskattningen av förekomsten får man dessutom uppgifter från separata inventeringar av spår i snön och av Naturresursinstitutets forskningsprojekt.

För att kunna göra en uppskattning av beståndets storlek utreds antalet separata kullar i materialet om observationer varefter detta multipliceras med art- och regionspecifika koefficienter. Koefficienten beskriver kullarnas andel av alla lodjur i området (exempelvis koefficient 5 innebär att det i området finns beräkningsmässigt totalt 5 lodjursindivider per varje fastställd kull). Kullarnas andel av alla individer varierar i olika utvecklingsskeden av lodjursbeståndet (bestånd som breder ut sig, ett växande eller stabiliserat bestånd), och därför finns det också skillnader i koefficienten mellan områdena.

En uppskattning av antalet individer är inte meningsfullt eller möjligt på mycket små områden. På kommunnivå är det inte möjligt att få uppskattningar. De nuvarande partiella uppskattningarna bestäms i enlighet med förvaltningsgränserna för Finlands viltcentrals regionala kontor.

Uppskattningsmetoden baserar sig på nordiska forskningsresultat gällande lodjurets beteende och biologi, och har utvecklats för förhållanden där man gör observationer av kullar slumpmässigt på lång sikt. Den här metoden ger en uppskattning av minimistorleken på ett bestånd. När man utöver slumpmässiga observationer även använder sig av resultaten från individuella inventeringar, producerar metoden en uppskattning av den genomsnittliga storleken på beståndet. Man strävar fortlöpande efter att precisera uppskattningen av beståndet genom att samla in forskningsresultat.

Separata inventeringar preciserar uppskattningen av bestånd

Förekomsten av stora rovdjur kan utredas genom massiva inventeringar i terrängen av engångsnatur. Sådana har genomförts på flera områden under olika år.  Inventeringarna genomförs i form av samarbete mellan Luke, Finlands viltcentral och frivilliga jägare och andra naturintresserade personer.

När över tusen personer under samma dygn finkammar ett landskap i sökandet efter spår, hittas nästan alla spår efter lodjur. Man måste samtidigt också söka spåren omsorgsfullt, så att man kan se vilka spår som hör till samma och vilka spår som hör till olika individer eller arter.

En prognosmodell hjälper vid beslut om mängden lodjur som får jagas

Luke har utarbetat en prognosmodell som hjälp vid beslut om jakt på lodjur för skötsel av bestånden. Modellen ger en prognos om hur olika alternativa beskattningsmängder skulle inverka på utvecklingen av lodjursbeståndet. I praktiken ger modellen tre olika utvecklingsalternativ: ett ökande, minskande och stabilt bestånd. Modellen utnyttjades för första gången 2012 och den uppdateras bland annat med de nyaste data årligen.

Bilden uppe på skärmen: Vastavalo

Blogginlägg

Inga blogginlägg om detta ämne