Årsringarna på skogsgränstallen har använts till att bygga upp en kalender som sträcker sig över 7 600 år. Med hjälp av kalendern kan man granska variationerna i klimatet i detalj på årsnivå och på längre sikt. Årsringarna avslöjar också den exakta åldern på gamla träföremål och byggnader, forntida vulkanutbrott, översvämningar och atmosfärens sammansättning.

Årsringarna på skogsgränstallen visar också upp spår av globala klimatförändringar. Ett tecken på detta är spåren av NAO-fenomenet som styr makroklimatet på norra halvklotet. NAO (North Atlantic Oscillation) används till att beskriva den årliga variationen i väderleken i Norra Atlanten.

Kraftig vulkanisk aktivitet syns också i skogsgränstallarna. Tallen har mycket smala årsringar under tider när stora vulkaner har haft utbrott runt om i världen: exempelvis Tambora i Indonesien 1815 och Huaynaputina i Peru 1600 efter vår tideräkning, samt Santorini i Grekland cirka 1640 före vår tideräkning.

Dendrokronologi forskar i det förgångna med hjälp av tidsserier

Dendrokronologi kommer från grekiskan och innebär en vetenskap som forskar i det förgångna genom att utarbeta tidsserier med hjälp av träd. Normalt används trädens årsringar som kristallkula för att förutspå i efterhand, eftersom deras bredd, hårdhet, cellkonstruktion och kemi ger information om klimatförändringar tusentals år innan termometern uppfanns.

Lapplands årsringskalender, som sträcker sig över 7 600 år, utarbetades med hjälp av tallar som lyftes ur småsjöars leriga botten. Kalendern är den tredje längsta i världen. Skogsgränstallen valdes medvetet till föremål för forskningen för kalendern, eftersom tallarna vid skogsgränsen är känsliga för variationer i temperaturen i juni–juli.

Utöver dendrokronologi använder skogsforskarna också barrens spår för att utreda klimatet förr. Fenologiska observationer – exempelvis när blad och blommor slår ut, bären mognar och löven faller – kan också användas när man forskar i konsekvenserna av klimatförändringen. Fenologiska observationer finns sedan början av 1800-talet.

Forskningsmetoderna används internationellt

Den mer än 7 600 år långa årsringsserien är resultatet av internationellt forskarsamarbete. Kalendern var länge halvfärdig på grund av att det saknades material för en period mellan 350 och 170 år före vår tideräkning. Först 1999 kunde arbetet med kalendern slutföras i ett gemensamt EU-projekt där nio länder deltog. Metoden för forskning i barrens spår utvecklades i slutet av 1980-talet i ett laboratorium vid Skogforskningsinstitutet (numera Naturresursinstitutet).

Bilden uppe på skärmen: Essi Puranen, Luke