Skogar binder och lagrar en stor mängd kol ur atmosfären genom assimilering. Växter assimilerar och växer snabbare när det är varmt och koldioxidhalten är hög än när det är kallt och koldioxidhalten är låg. Klimatförändringen medför alltså goda förutsättningar för trädbeståndet att växa, men samtidigt ökar också riskerna. Torka, översvämningar och olika biotiska skogsskador kan bli allt vanligare i framtiden. Då ökar också betydelsen av aktiv skogsvård.

Trots användningen av skogarna och den minskande skogsarealen har Finlands skogsresurser ökat i allt snabbare takt under flera decennier och förutspås fortsätta att öka. Ökningen av skogsresurserna beror på bland annat tidigare skogsvårdsåtgärder, utdikning av torvmarkskogar och eventuellt också av den klimatförändring som skett hittills.

Cirka hälften av kolutsläppen från den årliga produktionen av fossil energi i Finland binds numera i trädbeståndet, skogsmarken och virkesprodukterna. Skogs- och markanvändningssektorn är för närvarande den enda mekanismen som binder kolutsläpp. I framtiden kan mekanismer som binder kol på industriell väg bli en ny, viktig metod för att binda koldioxid i atmosfären.

Skogsbruket kan förbereda sig för klimatförändring genom valet av trädslag och deras proveniens

Träden har anpassat sig till de kraftiga variationerna i klimatfaktorerna under olika år. Därför är det fortfarande säkrast att använda material av lokal proveniens vid skogsföryngring. Tills vidare finns inga experimentella bevis på nyttan av material av sydligare proveniens i det mildare klimatet, eftersom dagarna blir kortare på hösten precis som förr.

För att ändra rekommendationerna om användningen av trädslag krävs långsiktig testning av nya trädslag och deras proveniens. Risken minskar om man sörjer för den genetiska mångfalden i skogsodlingsmaterialet. I skogar med heterogen struktur minskar risken för biotiska skador.

Forskning för de klimatpolitiska riktlinjerna och näringslivet

Forskningen i Naturresursinstitutets (Luke) skogar och klimatförändringen är tvärvetenskaplig och bygger på ett omfattande internationellt nätverk. Det beror också på att frågorna kring den internationella och nationella klimatpolitiken är förknippade med en hållbar bioekonomi i skogarna och förmågan att tillgodose den växande efterfrågan på råmaterial.

Luke forskar i bland annat: vilka är de biologiska följderna av att använda skogsresurserna, då klimatet förändras? Hur påverkar klimatförändringen skogsföryngringen, odlingen och skogsvården? Hur påverkar eventuella nya behov och metoder balansen med tanke på utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser?

Luke svarar också för rapporteringen om växthusgaserna med anknytning till markanvändning och förändringar i markanvändningen enligt FN:s klimatkonvention samt för utvecklingen av rapporteringen, inklusive rapporteringen enligt Kyotoprotokollet.

 

Läs också