Målen och planerna för förvaltningen av genetiska resurser inom jord- och skogsbruket samt fiskerihushållningen fastställs i nationella genresursprogrammet. Med hjälp av programmet främjas skydd och hållbar användning av genetiska resurser.

Inom programmet har skyddsåtgärder för totalt 13 trädarter definierats.

Genreservskogar

En genreservskog är ett område avsett för skydd av en viss trädarts genetiska mångfald i naturliga förhållanden, på trädets ursprungliga växtplats. Ju större den genetiska variationen hos en art är, desto bättre möjligheter har den att anpassa sig till ändrade förhållanden, som till exempel klimatet.

De 44 genreservskogarna i Finland ligger i olika klimatzoner för att så många olika anpassningar som möjligt ska kunna skyddas. Målet är ett heltäckande nätverk av genreservskogar av tall och gran samt glas- och vårtbjörk.

Det viktigaste kravet på en genreservskog är att skogsbeståndet är naturligt, med andra ord att det har uppstått av frön med lokalt ursprung och helst även att det har föryngrats på naturlig väg. Ett skogsbestånd väljs ut som reserv för en viss art, men även blandskogar är tillåtna. Reserverna för vindpollinerade arter, som gran, tall och björk, ska vara tillräckligt stora för att säkerställa korspollinering i skogsbeståndet.

Målet är att skogsbeståndet ska ha en areal på 100 hektar. Området kan vara mindre, om området sedan kan utökas genom att använda frön från det aktuella skogsbeståndet.

I södra Finland är de rena granskogsbestånden sällan tillräckligt stora. Där har man därför valt ut lämpliga blandskogar med två eller tre trädarter där skogarna får fungera som arternas gemensamma genreserver.

För mer sällsynta, ädla lövträd, som ek, ask, lönn, skogslind, skogsalm och vresalm, godkänns även områden på några hektar som genreserver.

För att säkerställa kontinuiteten i genreservskogarna finns det flera beståndsavdelningar i olika ålderskategorier. Naturlig föryngring tillämpas alltid om det är möjligt, men annars sköts skogsbeståndet på normalt sätt, dvs. det görs gallringar och andra avverkningar efter behov.

Om man vid föryngringen tvingas förlita sig på sådd eller plantering ska fröna eller plantorna komma från samma skogsbestånd. Som skydd mot eventuella stormar och skogsbränder samlas frön in från skogsbestånden och lagras. Genreservskogar används också för virkesproduktion och forskning, och frön som samlats in från dem används som kontrollmaterial vid skogsförädling.

Genreservskogarnas ägare har full äganderätt till sina skogar. De har lovat att tillhandahålla sina skogar för skydd av de genetiska resurserna utan ersättning, och de har gjort ett långsiktigt åtagande att vid föryngring av skogen alltid tillämpa naturlig föryngring eller odlingsmaterial som härstammar från samma skogsbestånd.  Ungefär tre fjärdedelar (33 st.) av genreservskogarna är statsägda. De övriga ägarna är Oy Fiskars Ab, Tornator Oyj, UPM Skog samt två investeringsbolag och en privat skogsägare.

Ex situ-skydd

Ex situ-skydd är lämpligt när det gäller sällsynta trädarter som växer endast i små förekomster eller om en värdefull växtplats är hotad eller det råder osäkerhet kring en arts naturliga föryngring. Den viktigaste metoden inom ex situ-skydd av skogsträd är att etablera trädsamlingar. Man kan antingen reproducera trädindivider genom ympning och plantera de rotade ympkvistarna i klonsamlingar, eller samla in frön från träd och etablera s.k. familjesamlingar av de plantor som odlats av fröna.

I familjesamlingar planteras ett träds avkommor (=familj) nära varandra. Efter gallringar blir ett träd kvar som representant för den familjen. Familjer som representerar samma skogsbestånd planteras på olika ställen i samlingen så att samlingen efter gallringar även kan användas för fröproduktion. Samlingarna producerar välanpassade, genetiskt mångfaldiga frön som kan användas för skogsföryngring eller landskapsgestaltning.

 Ex situ-samlingar har etablerats för ädla lövträd, en, rönn och hägg. Materialet har sammanställts av flera (20–90) skogsbestånd genom att samla 5–10 träd från varje skogsbestånd så att artens utbredningsområde i Finland täcks. Samlingarna av lind och alm har etablerats genom ympning, av en genom sticklingsförökning samt av lönn, ask, rönn och ek genom odling av fröplantor.

De träd som väljs ut till genreservsamlingarna är inte alltid de bästa träden med tanke på skogsbruket, eftersom ett så slumpmässigt och heltäckande urval av artens genetiska variation som möjligt har inkluderats i samlingarna.

På grund av genetiska faktorer finns det specialformer av flera trädarter i naturen, till exempel guldgran och masurbjörk. Dessa specialformer är sällsynta och med undantag av masurbjörk används de i huvudsak som dekoration. De utgör dock värdefulla uttryck för mångfald och har som sådana även inkluderats i samlingarna.

Bild i övre kanten: Genreservskog i Vilppula. Skogen är drygt 74 år gammal. Foto: Erkki Oksanen, Naturresursinstitutet.