Ny tilläggsrapport om problem och kriterier för kontroll av hundavel

 I rapporten fastställs kontrollkriterier och gränsvärden för ärftligt betingade sjukdomar och defekter hos hundar. En avelshund får inte ha ärftliga egenskaper eller sjukdomar som har en betydande negativ inverkan på rasens välbefinnande. Rasens välbefinnande ska främjas genom att i avel använda funktionellt korrekta och friska hundar och se till ett tillräckligt brett avelsunderlag för respektive ras.

De föreslagna kontrollkriterierna och gränsvärdena för dem har tagits fram i samarbete med veterinärexperter och myndigheter. Kriterierna överensstämmer med djurskyddslagstiftningen i Finland och gäller såväl renrasiga hundar och blandrashundar som hunden som art.

I rapporten föreslås att hundar med rädslor eller till exempel atopiska problem, hjärtsjukdomar eller specifika typer av tandproblem inte får användas i avel. Detsamma gäller hundar som har genomgått ett kirurgiskt ingrepp för en strukturell defekt eller svaghet eller som uppvisar ett tydligt behov av ett sådant ingrepp. Även hundar som behöver kontinuerlig eller upprepad medicinering eller jämförbar diet på grund av en ärftlig sjukdom, defekt eller beteendestörning bör inte användas i avel.

Kortbenhet samt sjukdomar i muskler och skelett kan påverka välbefinnandet negativt

Kortbenhet hos hundar kan vara förknippad med olika grader av vridningar och böjningar i fram- och bakbenen samt inkongruens i armbågsleden. Tillståndet kan orsaka artros, kronisk smärta och inflammation i tassarna. Felställning i bakbenen kan också leda till att knäskålen går ur led.

Urledvridning av knäskålen och korsbandsruptur hör enligt rapporten till de vanligaste sjukdomarna i muskler och skelett hos hundar. Båda tillstånden är smärtsamma, och de debuterar hos unga eller medelålders hundar och försämrar därför välbefinnandet under en väldigt lång tid av den drabbade hundens liv.

Vissa hundar har anlag för diskslitage i förtid. Det ökar risken för diskbråck samt ryggmärgs- och nervskador som orsakar smärta och förlamningssymtom.

Enligt de föreslagna kontrollkriterierna får en avelshund inte ha sådana degenerativa förändringar, missbildningar eller sjukdomar i muskler och skelett som kan betydligt försämra välbefinnandet. Till exempel får frambenen inte vara alltför böjda.

– Principen för kriterierna är att de gravaste defekterna utesluts ur aveln. En hund med en mild defekt eller sjukdom kan eventuellt användas i avel om det andra föräldradjuret i avelskombinationen inte har samma defekt eller sjukdom, säger forskare Katariina Mäki vid Naturresursinstitutet.

Slut på extremavel

En del av hälsoproblemen beror på extrema avelsdrag. Sådana problem kan bekämpas permanent bara genom att avla fram mer normala egenskaper. En avelshund ska vara ett fysiskt sunt hunddjur.

– Många sjukdomar och defekter som försämrar välbefinnandet är förknippade med hundens fysiska egenskaper. Ärftlighetsgraden för de här egenskaperna är vanligtvis hög, vilket gör det relativt lätt att minska dem genom avel, särskilt om man i aveln använder sig av alla metoder som möjliggör ett brett avelsunderlag, säger Katariina Mäki.

Vissa rastypiska egenskaper försämrar välbefinnandet

Ett specifikt problem är genmutationer som är kopplade till de önskade rasegenskaperna, men som samtidigt försämrar eller kan försämra rasens välbefinnande. De här mutationerna rensas inte bort, eftersom de väljs in vid avel för att bevara rasegenskaperna, trots sjukdomarna och defekterna.

I rapporten diskuteras till exempel vissa mutationer som betingar vissa pälsfärger, rynkig hud, stubbsvans och hårlöshet.

Det behövs ett brett avelsunderlag

Uppfödarna ska se till att de djur som de använder i avel uppfyller kriterierna enligt djurskyddslagstiftningen. Hos många raser innebär detta att avelshundarna måste genomgå flera hälsoundersökningar före betäckningen för att hitta fram friska avelsdjur.

Inavel är en av de största orsakerna till de ärftliga problem som hopat sig i vissa raser.  I rapporten uppmanas uppfödarna att bevara och vid behov bredda den genetiska variationen i avelspopulationerna och att inte låta nära släktingar få valpar. Stamböckerna ska vid behov öppnas för en systematisk användning av djur utanför stamboken i avel för att förebygga och minska ackumuleringen av ärftligt betingade problem.

– Trots att det inom många raser finns större eller mindre utmaningar med aveln, går det att förbättra hundarnas välbefinnande till och med ganska snabbt, genom att prioritera hälsa och välbefinnande och tillgripa alla avelsmetoder, säger Katariina Mäki.