Nyheter Vilt

Efter några år av ökande stammar går det fortfarande hyfsat bra för skogshönsen. Pågående sommarens ungandelar och kullstorlekar är hos de flesta arterna nära sitt långfristiga medeltal.

− De värsta dalarna ser tillsvidare ut att vara bakom, men skogshönsbestånden uppvisar stor lokal variation, berättar specialforskare Andreas Lindén från Naturresursinstitutet (Luke).

En varm försommar gynnar de små kycklingarnas överlevnad hos skogshöns, bland annat genom bra tillgång till insekter som föda. Det på många håll rekordvarma vädret i juni har försatt höga förväntningar på skogshönsfåglarnas häckningsframgång. Det kalla och ostadiga vädret i juli kan ändå ha delvis saboterat det lovande häckningsåret.

Tjäder- och orrbestånden mår bra

Tjädern och orrens beståndsutveckling är hyfsad i stora delar av landet. Fast bestånden på många håll har minskat sedan millennieskiftet, är de mer eller mindre stabila. Beståndstätheterna sommaren 2020 är typiskt på samma nivå som föregående år, eller har ökat något.

− I Lappland och Uleåborgstrakten är tjäder och orrbeståden tätare än vanligt. Orrens kullstorlek har också varit större än normalt på många håll i Södra Finland, Norra Karelen och Österbotten (men inte längs kusten), berättar specialexpert Katja Ikonen från Luke.

I och med klimatförändringen har medeltemperaturerna i Finland stigit i början av våren, samtidigt som juni har blivit rentav kallare. Hos orre har påvisats att häckningen börjar allt tidigare på våren, vilket leder till att kycklingarna kläcks i allt kallare förhållanden där överlevanden är svag.

Järpens och dalripans bestånd återhämtar sig

Järpens beståndstäthet har efter en svacka vuxit något 2–4 år i rad på flera områden. Hos dalripan är den långfristiga beståndsutvecklingen kraftigt negativ i hela landet. Båda arterna är klassificerade som utrotningshotade (sårbara) enligt den år 2019 publicerade nationella röda listan.

– I ljuset av vilttriangelinventeringen, finns det ändå under de senaste åren tecken på att dalripan skulle återhämta sig, även om vi ligger långt från situationen på 1990-talet, konstaterar Lindén.

I den skogbeklädda delen av Lappland, Kajanaland och Uleåborgstrakten har beståndstätheten hållits på samma nivå som förra året eller något ökat. I nordligaste Lappland görs skilda linjetaxeringar av dalripa senare med hjälp av hund.

Skogshönsens bestånd följs upp genom inventering av vilttrianglar

I sensommarens vilttriangelinventering har jägarna igen i tremanna led räknat skogshönsfåglar. Inventeringsresultaten används för uppföljning av skogshönsfåglarnas beståndstäthet, beståndsväxlingar och ungproduktion. Informationen används bland annat för att definiera årets jakttider för skogshöns.

I hela Finland inventerades i år totalt 875 vilttrianglar, vilket är ca 13 % färre än de fem sista åren i snitt. Det är i alla fall frågan om en fantastisk prestation, för vilken alla frivilliga inventerare förtjänar ett stort tack!