Nyheter Fisk

Puckellax är en främmande art som har ökat kraftigt i antal i Tana älv under de senaste åren, och dess vandringsbeteende utreds genom uppföljning med radiotelemetri i juni–september. Målet med uppföljningen är att samla in ny information om puckellaxens utbredning och var dess reproduktionsområden ligger i Tana älvs vattendrag. Uppgifterna ska användas för att bedöma vilka som är de mest effektiva metoderna för att begränsa puckellaxbeståndets tillväxt.

– För uppföljningen kommer 100 puckellaxar att förses med radiosändare i juni–augusti, säger Panu Orell, forskare vid Naturresursinstitutet.

De sändarförsedda individernas vandring följs upp med automatiska radiomottagare som har installerats längs Tana älv och i dess biflöden. Uppföljning av hur de sändarförsedda puckellaxarna rör sig görs även manuellt med lyssningsutrustning installerad i bil.

– Puckellaxarna följs upp fram till mitten av september då även de sista har lekt och dött, säger Orell.

Telemetriuppföljningen är en del av projektet Vieraslaji Barentsin alueen lohijoissa (Främmande art i laxälvarna i Barentshavområdet) som samordnas av Naturresursinstitutet och finansieras av Utrikesministeriet. Projektet genomförs i nära samarbete med Norsk institutt for naturforskning (NINA).

Främmande art utsatt av Ryssland

Puckellaxen härstammar från Stillahavsområdet. Ryssland har satt ut puckellaxar på Kolahalvön under den senare hälften av 1900-talet och fått dem att föröka sig naturligt. Bäst har utsättningen lyckats med så kallade uddaårsbestånd, vars individer alltid lekvandrar under udda år.

Antalet puckellaxar var mycket litet i Finnmarken (inklusive Tana) i långa tider, tills bestånden av oförklarliga skäl började öka kraftigt 2017. En riklig puckellaxvandring konstaterades även 2019 och enligt prognoser kommer puckellaxarna att fortsätta att öka i antal 2021.

– En kraftig ökning i antalet puckellaxar kan i värsta fall utgöra ett stort hot mot de ursprungliga fiskbestånden i Tana, särskilt de värdefulla bestånden av Atlantlax. Därför vill man begränsa antalet puckellaxar och därigenom hålla lekbestånden så små som möjligt, säger Orell.

Genom uppföljningen försöker man ta reda på hur puckellaxbestånden kan begränsas på ett mer effektivt sätt, och detta utan att belasta de ursprungliga laxbestånden. Detta är viktigt särskilt i Tana, eftersom dess ursprungliga laxbestånd aldrig tidigare har varit så svaga som för närvarande.