Nyheter Jordbruk, Skog

Enligt Naturresursinstitutets (Luke) utredning skulle stöden till skogsbruket på 2020-talet kunna grunda sig nästan helt på Europeiska kommissionens De minimis -förordning. Detta skulle öka flexibiliteten i beviljandet av stöden och underlätta administrationen av dessa.

Stödsystemet för skogsbruket i Finland bygger idag på Lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera). Under de kommande åren måste den förnyas då EU:s nya finansieringsprogramperiod börjar 2021.

Cirka 60 miljoner euro delas årligen ut från statsbudgeten i Kemera-stöd. Stödet ges till privata skogsägare. Huvuddelen av stödet används för vård av ungskog och tidig vård av plantbestånd.

Stöd av mindre betydelse eller sk. De minimis -stöd regleras marginellt i EU. De kan med nationella beslut smidigt riktas till åtgärder och objekt som behöver främjas. Stöd av mindre betydelse kan vid behov beviljas även i efterhand, vilket gör det mer flexibelt och smidigt att utnyttja och administrera stödet.

Kombinationslösningar kanske de mest effektiva

I Naturresursinstitutets utredning betonas att vad gäller metoderna för statsstöden till skogsbruket är det inte fråga om antingen-eller-alternativ. Oftast är det klokt att samtidigt tillämpa olika rättsliga grunder och finansieringskällor.

– De minimis -stödet skulle kunna passa särskilt bra för mindre skogsvårdsprojekt som tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog, berättar Esa-Jussi Viitala, specialforskare vid Naturresursinstitutet.

Även om stödet, med vissa reservationer, är förenligt med nästan alla Kemeras övriga åtgärder såväl skogsbrukets miljöstöd, naturvård som infrastrukturprojekt (inklusive skogsvägar), skulle det kunna vara ekonomiskt fördelaktigt att uttnyttja unionens medfinansiering från EU:s jordbruksfond.

Det kan även i vissa fall vara klokt med en separat notifiering, dvs. ett godkännande av stöden från kommissionen.

Stödtaket nås sällan i Finland

Det största problemet med De minimis -stöden har ansetts vara hur man ska kunna följa upp kumulering av stöden. Totalbeloppet för stödet till ett företag får inte överstiga 200 000 euro under tre på varandra följande år. Skogsbruk betraktas som företag i EU:s regler om statligt stöd.

Enligt Naturresursinstitutets utredning tycks nuvarande stödtak inte utgöra något stort problem för skogsnäringen i Finland Om alla Kemera-stöd hade delats ut som De minimis -stöd under åren 2016–2018, skulle bara sex skogsägare ha överskridit stödtaket. De är alla samfällda skogar i norra Finland.

Risken för överskridande av stödtaket skulle kunna minskas genom att bevilja stöden till skogsbruket så att stödet skulle minska gradvis till exempel enligt den areal som får stöd. Ett annat alternativ skulle vara att sätta en övre gräns i euro för det årliga stöd som en ekonomisk enhet får. Detta skulle förhindra en för stor kumulering av stöden. Maximibelopp på stöd per mottagare tillämpas på skogsbruket bland annat i Tyskland och Estland.

– Det är nödvändigtvis inte förnuftigt att rikta mycket offentligt stöd till stora och yrkesmässigt verksamma samfällda skogar som även utan stöd är skyldiga att vårda sina skogar. Vanliga skogsägare har ingen motsvarande skyldighet, varför stödets hävstångseffekt hos dem i allmänhet är större, berättar Viitala.

Jordbrukets De miminis-stöd – maximalt 15 000 euro under tre år – utgör åtminstone i sin nuvarande form inget hinder för att bevilja Kemera-stöd enligt De minimis -principen. Kumuleringen av andra De minimis -stöd tycks inte heller vara något problem med undantag av enskilda fall.

Utmaningarna i samband med De minimis -stöden kan till stor del lösas via ADB-registret som utvecklas under ledning av Arbets- och näringsministeriet. Avsikten är att alla i Finland beviljade statsstöd, inklusive stöd med mindre betydelse, redan om några år anmäls till den aktuella databasen, där de sedan finns centralt tillgängliga för nationell uppföljning av stöd och sådan uppföljning av stöd som EU förutsätter.

Naturresursinstitutet genomförde utredningen på uppdrag av Jord- och skogsbruksministeriet. Av utredningen framgår vilken rättslig och finansiell grund skogsbrukets nya incitamentssystem skulle kunna byggas på samt vilka aktörer i Finland som beviljar De minimis -stöd, till vilket ändamål och hur mycket. Utredningen är den mest omfattande och den grundligaste som har gjorts i ämnet.