Nyheter Klimat, Skog

Jord- och skogsbruksministeriets och Naturresursinstitutets gemensamma pressmeddelande 12.12.2018

EU:s LULUCF-förordning som gäller markanvändning förutsätter att medlemsländerna senast före utgången av 2018 redovisar för kommissionen beräkningsmässiga prognoser för sina skogars kolsänka 2021 – 2025. Senare när man bedömer uppfyllelsen av utsläppsmålen för Finlands markanvändningssektor ska dessa prognostiserade siffror jämföras med periodens faktiska siffror. Som referensnivå föreslås enligt rapportutkastet -34,77 miljoner ton CO2-ekvivalenter per år med träprodukter och -27,88 miljoner ton per år utan träprodukter.

Förra veckan presenterades jord- och skogsbruksministeriets och Naturresursinstitutets gemensamma utkast till rapport för riksdagens miljöutskott och i dag ska det läggas fram för skogs- och miljösektionerna som samordnar EU-frågor i Finland. Kommissionen kommer att få rapporten efter att tjänstemannanätverket kring energi- och miljöfrågor har behandlat den.

När kommissionen har fått rapporter från alla medlemsländer, ska de bedömas enligt LULUCF-förordningen under 2019. I bedömningen deltar medlemsländernas representanter och av kommissionen utsedda oberoende experter samt sakkunniga från forskningsinstitut och intressegrupper. De slutliga referensnivåerna fastställs av kommissionen 2020.

Prognosen bygger på 2000-2009 års siffror

Prognosen för den finska skogens kolsänka utgår i enlighet med kriterierna i LULUCF-förordningen från de faktiska siffror som beskriver skogsanvändningen 2000 – 2009 samt i antagandet att skogsvården fortsätter på samma sätt även under den kommande åtagandeperioden. Enligt kraven i förordningen har man i prognosen också beaktat skogarnas åldersfördelning samt att prognoserna för kolsänkan och utsläppen ska vara förenliga med metoderna för inventering av växthusgaser.

Ministeriet har medverkat i arbetet genom att producera de allmänna avsnitt i rapporten som gäller Finlands skogspolitik samt genom att tolka kriterierna i LULUCF-förordningen tillsammans med Naturresursinstitutets forskare. De faktiska beräkningarna har gjorts vid Naturresursinstitutet av forskare inom olika områden. Dialogen mellan kommissionen, de övriga medlemsländerna och andra experter inom branschen har varit intensiv eftersom målet har varit att producera ett godtagbart slutresultat även med tanke på den kommande internationella bedömningen.

Under beredningsarbetet analyserades användbarheten av olika modeller, data och material och vid beräkningen användes den bästa tillgängliga informationen och metoderna. Utkastet till referensnivårapporten innehåller detaljerad information om LULUCF-förordningens krav på beräkningen och om grunden för prognosen.

Skogssänkan ingår i hela markanvändningssektorns utsläppsmål

I det fortsatta arbetet räknas den nytta eller den belastning som skogssänkan medför ingå i klimatmålet för hela markanvändningssektorn. Till sektorn hör därtill sänkorna och utsläppen från beskogning, avskogning  och jordbruksmark.

Den eventuella nytta som skogar ger begränsas dock i utsläppsberäkningarna med ett tak som är bundet till utsläppen 1990. För Finland är taket 2,5 miljoner koldioxidton per år. I praktiken innebär detta att bara en del av den eventuella nyttan kan användas för att täcka andra utsläpp från markanvändningen.

För varje medlemsland har också fastställts en viss flexibilitet för den händelse att den faktiska sänkan kommer att ligga under referensnivån under åtagandeperioden. Finlands flexibilitet 2021 – 2030 är sammanlagt 44 miljoner koldioxidton eller 4,4 miljoner ton per år. Detta innebär att en sänka som ligger under referensnivån beaktas i beräkningarna som noll om skillnaden jämfört med referensnivån är under 44 miljoner ton. En eventuell större skillnad är kalkylmässigt utsläpp.

I samband med LULUCF-förhandlingarna fick Finland i egenskap av ett väldigt skogrikt land möjlighet till särskild flexibilitet (högst 10 miljoner koldioxidton), med hjälp av vilken landet kan till slut kompensera till exempel utsläpp från förändrad markanvändning.

EU har målet att hela markanvändningssektorns kolsänka är minst lika stor som sektorns utsläpp 2021 – 2030. LULUCF-sektorns slutliga effekt på medlemsländernas mål om utsläppsminskning bedöms 2027 (perioden 2021-2025) och 2032 (perioden 2026-2030).