Nyheter Ekonomi, Jordbruk, Klimat, Miljö

Regeringsprogrammet lovar genomföra en åtgärdshelhet för näringskretsloppet i syfte att öka produktionen och användningen av biogas och skapa en marknad för återvunnen gödsel. I Naturresursinstitutets och Finlands miljöcentrals färska utredning undersöks vilka åtgärder som behövs för att påskynda näringskretsloppet och produktionen av trafikbiogas.

Enligt utredningen kan produktionen av gödselbiogas bäst stödjas med en tariff som riktas till biogas producerat av gödsel. Samtidigt bör en förutsättning för stödet vara att rötrester förädlas till återvunnen gödsel. På så sätt kunde man försäkra sig om att gödselfosforn används i skördeproducerande åkerskiften. Även investeringsstödet (energistödet) bör fortsätta och nödvändiga säkerheter utvecklas.

I utredningen presenteras ett exempel där man uppför ett riksomfattande nätverk av 13 stora biogasanläggningar. Enligt beräkningarna ska den totala kapaciteten för nätverket räcka till för att processera 1,3 miljoner ton gödsel per år. För att verksamheten ska vara lönsam krävs ett årligt stöd för gödselbiogas på drygt fem miljoner euro och ett engångsbidrag på cirka 88 miljoner euro för investeringar. Genom dessa insatser kunde man få ihop sammanlagt 293 miljoner euro i totalinvesteringar.

– Det är viktigt att samtidigt skapa en marknad för såväl trafikbiogas och återvunna gödselfabrikat för att produktionen av gödselbiogas ska bli lönsam på marknaden, berättar specialforskare Sari Luostarinen vid Naturresursinstitutet.

Verksamheten är mest lönsam och mest effektiv i stora anläggningar

Det krävs stora anläggningar för att producera trafikbiogas och för att kretsloppet av näringsämnen ska bli betydande. På så sätt är det möjligt att minska kostnaderna för varje ton processerad gödsel. Små anläggningar kan inte heller lösa de väsentligaste utmaningarna för näringskretsloppet på regionnivå eller uppnå högsta möjliga förädlingsgrad.

Inte ens inkomstgenereringen för en stor anläggning är problemfri. Jordbruket kämpar med låg lönsamhet och kan inte betala för leverans av gödseln till anläggningen, och gödselns energipotential är mindre än till exempel industrins sidoströmmar. Därför behöver gödselbiogasproduktionen i initialskedet extra stöd. Mest effektivt är det att rikta stödet direkt till anläggningen.

– Stora biogasanläggningar utgör stora investeringar, och marknaden för slutprodukter håller ännu på att utvecklas. Lönsamheten för en biogasanläggning som processerar gödsel är en betydande flaskhals för utvecklandet av näringskretsloppet och material- och energieffektiviteten, konstaterar Luostarinen.

Utnyttjandet av gödsel i produktionen av biogas stöds även i våra grannländer Sverige, Norge och Danmark.

Värdeprodukter och förnybart bränsle

Biogasproduktion baserat på gödsel gör det möjligt att samtidigt effektivt utnyttja näringsämnena och energiinnehållet i gödsel. Både biogas och rötrester kan förädlas till nya värdeprodukter, i bästa fall till ett förnybart bränsle i trafiken, och till berikat, transporterbar återvunnen gödsel.

Djuruppfödningen i Finland är regionalt koncentrerad, och gödselfosfor uppkommer i vissa regioner i större mån än vad växtproduktionen i samma region behöver. En fortgående användning av gödselmedel på samma åkrar ökar eller upprätthåller en hög fosforhalt i åkerjorden vilket ökar risken för att näringsämnena rinner ut i vattendragen. Berikade återvunna gödselmedel gör det möjligt att transportera gödselnäringsämnena från överskottsområdena till områden som behöver näringsämnen.