Nyheter Allmän, Jordbruk

Grund brackvattenbassäng. Ett stort avrinningsområde i förhållande till storleken på vattenområdet. Svag vattenkvalitet trots att den externa näringsbelastningen har minskat. Det låter bekant – såväl för personer i området vid Chesapeake Bay i USA som i Östersjöregionen. Över likheterna samlades en lista med skyddsrekommendationer till beslutsfattarna.

Östersjön i Nordeuropa och Chesapeake Bay-området på östkusten i USA lider av problem som är förvånansvärt likadana. Eutrofiering till följd av människorelaterad näringsbelastning belastar båda havsområdena.

Båda har även lyckats minska sina näringsbelastningar, men minskningen har dock inte avsevärt förbättrat havsekosystemens tillstånd och vattenkvaliteten.

Forskare vid Naturresurscentralen (Luke), USDA:s Economic Research Service och Helsingfors universitet utredde likheterna och skillnaderna mellan skyddsförfaranden och institutioner för Chesapeake Bay och Östersjön. Målet var att identifiera möjligheter att effektivisera vattenskyddet i bägge regionerna.

Sex teser för beslutsfattarna

Varje år används hundratals miljoner dollar för att skydda båda havsområdena, men en jämförelse av områdena har aldrig tidigare gjorts. Jämförelsen av de två havsområdena med likartade naturförhållanden men annorlunda skyddshistoria visade på vilket sätt skyddandet av havsområdena kan göras ännu effektivare.

Det är nödvändigt att fortsätta att minska näringsbelastningen i båda områdena. De största enskilda källorna till belastning har redan förverkligats på båda områdena. Av den orsaken är det nödvändigt för nya minskningar att rikta sig till de allra mest invecklade belastningskällorna, särskilt den spridda belastningen från jordbruket.

I jämförelsen av havsområdena steg fram sex rättesnören för utveckling av vattenskyddsarbetet. De teser som forskarna skapat riktar sig särskilt till beslutsfattarna.

– Teserna pekar på brister i planeringen, genomförandet och utvärderingen av vattenskyddspolitiken. De lägger även fram kanaler för skyddande och administration av likadana havsområden som Östersjön. Det handlar i första hand om en spelöppning för samarbete mellan dem som arbetar med vattenskydd i områdena, konstaterar specialforskare Antti Iho på Naturresurscentralen Luke.

Erfarenheter från andra sidan av Atlanten tas i bruk

De erfarenheter av bredare användning av flexibla skyddsmekanismer som samlats in på andra sidan av Atlanten kan visa sig vara värdefulla även för Östersjön.

– Genom att kombinera erfarenheter som samlats in i olika geografiska områden får vi värdefull information för det praktiska vattenskyddsarbetet. Vi kan ta en genväg förbi många dyra försök och misstag, konstaterar Antti Iho.

I Östersjöområdet har man redan lyckats kanalisera människornas vilja att skydda havet via olika slags fonder.

– Verksamhet av denna typ spelade en avgörande roll till exempel i effektiviseringen av avlägsnandet av fosfor från avloppsvattnet i staden S:t Petersburg, förklarar Antti Iho.

Det är dock inte längre tillräckligt att personer som arbetat med ämnet i tiotals år skriver ner sin kunskap på papper, nu är tiden inne för beslut och åtgärder.

– Jag anser att det effektivaste sättet skulle vara att stänga in en grupp experter i ett rum och inte släppa ut dem innan de har klämt fram de nödvändiga konklusionerna, konstaterar Antti Iho.

Teserna:

  1. De ekonomiska realiteterna ska tas i beaktande i planeringen av vattenskyddet. Det kan bli dyrt att fastställa skyddsmålen utan att ta i beaktande kostnaderna för och nyttan av skyddet.
  2. Genom att skapa flexibla ekonomiska incitamentsystem är det möjligt att samtidigt effektivisera skyddet och göra administrationen mindre tungrodd.
  3. En ändring av fokus för insatserna till minskning av den spridda belastningen förutsätter att forskningen i belastningens utgångsområden blir starkare. Det är nödvändigt att utreda odlarnas inställning till incitament, hur effektiva de åtgärder som syftar till att minska belastningen är i praktiken och på vilket sätt överlappande styrmedel inverkar på effekten hos enskilda incitament.
  4. Rättvishet står inte nödvändigtvis i strid med ekonomisk effektivitet.
  5. Incitamenten bör basera sig på förbättringar som uppnåtts i miljöns tillstånd och inte på täckning av kostnaderna.
  6. Principen om att den som smutsar ned ska även betala kostnaderna bör förverkligas även i praktiken.

Undersökningen publicerades i tidskriften Marine Pollution Bulletin.