Nyheter Ekonomi, Klimat, Miljö, Skog

Naturresursinstitutets renbetesinventering 2016–2018 visar att den negativa utvecklingen mot mindre, sämre och allt mer splittrade vinterbetesmarker har fortsatt. Bakomliggande orsaker – både enskilt och sammantaget – är renskötsel, skogsbruk och ökande markanvändning. Även klimatförändringarna spelar sannolikt en allt större roll i att lavpåväxten minskar.

På basis av inventeringen finns den enhetligaste och bästa tillgången till markväxande och trädväxande lavar i äldre och gamla skogar inom barrskogszonen på de vidsträckta skyddsområdena i Skogs-Lappland. Sämst är kvaliteten på vinterbete i renskötselområdets södra och mellersta delar där skogarna består mest av avverkningsytor, plantskog och ung gallringsskog.

På de 33 renbeteslagens områden i renskötselområdets södra och mellersta delar upptar annan markanvändning – som bosättning, turism, jordbruk, gruvdrift, torvtäkt och vägar samt störningszonerna runt dessa – redan över 25 procent av betesmarkernas yta. På renbetesland i fjällen och ödemarkerna i norr är påverkan från annan markanvändning tills vidare obetydlig.

Lavbiomassan har minskat en tredjedel

Enligt inventering på fasta provytor i de tjugo nordligaste renbeteslagens områden har lavbiomassan minskat i genomsnitt 30 procent de senaste tio åren. Samtidigt har ris och mossa ökat betydligt.

Lavpåväxten har slitits mest på renbetesland i Fjäll-Lappland och Mellersta Lappland, där man inte har tydligt växelbete mellan vinter- och sommarområden. Lavbiomassan har trots allt ökat något inom fyra renbeteslags områden i fjällen, i två fall är ökningen statistiskt signifikant. Den största lavbiomassan finns fortfarande i områden som används av renbeteslag i Fjäll-Lappland uteslutande för vinterbete och är belägna i skyddsområden.

– På basis av statistikanalyser påverkas lavbiomassan på provytorna mest av det årstidsbetingade betet, rendensiteten och skogsbrukets inverkan på skogarnas struktur och tillgången till gamla skogar. Markanvändningens omfattning och sannolikt också klimatförändringarna ger också upphov till förändringar i växtligheten, säger specialforskare Jouko Kumpula från Naturresursinstitutet.

För att förbättra vinterbetesområdenas tillstånd krävs mångsidiga åtgärder inom rennäringen, skogsskötseln och markanvändningsplaneringen

För att förbättra nuläget och tillgången till vinterbetesområdena behövs övergripande och långvarig betesförvaltningsplanering. I fråga om rennäringen bör man utveckla system för växelbete samt ta hänsyn till behoven och möjligheterna att reglera antalet renar.

Inom skogsbruket är det möjligt att bevara viktiga betesskogar genom att spara eller endast varsamt sköta sådana gamla naturskogar utanför skyddsområden som är viktiga för rennäringen. En ännu bättre metod för att förbättra betesskogarnas tillstånd skulle vara att utveckla och implementera kontinuerligt skogsbruk, som upprätthåller skogstäcket och en varierad åldersstruktur i beståndet.

Inom markanvändningsplaneringen kan man trygga gynnsamma betesområden för rennäringen genom att ta så lite ny mark i användning som möjligt och på så sätt spara ostörda betesmarker.