Nyheter Jordbruk, Landsbygd, Skog, Trädgård

De högsta halterna av glyfosat, som används i växtskyddsmedel, och av aminometylfosforsyra (AMPA), som är en nedbrytningsprodukt efter glyfosat, finns efter applicering i den obearbetade ytjorden. Halterna minskar snabbt i de djupare jordlagren. Rester av glyfosat och AMPA kan leda att till frön gror långsammare och kan försena växtstarten. Glyfosat och AMPA binds starkt till jorden och urlakas därför endast i små mängder i avrinnande vatten.

Foto: Janne Lehtinen.

Naturresursinstitutet, Åbo universitet och Finlands miljöcentral har analyserat glyfosathalterna i åkerjordar och på en skogsplantskola samt påverkan av glyfosat och AMPA i jordmånen på odlingsgrödor. Dessutom studerades påverkan av glyfosatbehandling på stor daggmask.

De högsta glyfosathalterna finns i ytjorden

Markprover togs från arton åkrar i Egentliga Finland och Tavastland före besprutning med glyfosatpreparat, ett dygn efter besprutningen och före vintern.

De högsta glyfosathalterna, 0,9–6,0 milligram/kilo, uppmättes ett dygn efter besprutningen i det översta, 2,5 centimeter tjocka ytskiktet. I oktober/november uppmättes också höga halter (1,5–5,9 milligram/kilo) på åkertegar som hade behandlats två gånger under året. Före behandlingarna var glyfosathalten 0,04–1,1 milligram/kilo.

Inom ett jordlager på tjugo centimeter återfanns 0,09–0,29 milligram/kilo glyfosat och 0,47–0,60 milligram/kilo AMPA. För glyfosat låg halterna i samma klass som i en tidigare undersökning i EU-länderna, medan halterna AMPA var något högre i den finländska undersökningen.

– Glyfosat och AMPA binds snabbt till jorden och utgör därför inget stort hot för vattendragen. I kalla förhållanden bryts de ner långsamt, vilket är orsaken till att de ansamlas i finländska marker. Resterna i jorden kan ha en inverkan på hur fröna gror och på växtstarten, säger specialforskare Jaana Uusi-Kämppä från Naturresursinstitutet.

I sandjorden på Naturresursinstitutets skogsplanskola i Suonenjoki, precis som i åkerjordarna, minskade halterna glyfosat och AMPA snabbt i de djupare jordlagren, men även i sandlager på mer än 25 centimeters djup påträffades uppmätbara halter fem år efter behandling.

Långsam groning för havre och rybs i glyfosatbehandlad jord

Åbo universitet studerade hur rester av glyfosat och AMPA i jordmånen påverkar groddtillväxten och biomassan hos potatis, rybs, havre och åkerböna. På obesprutad jord blev havreskotten till en början 23–49 procent längre än på jord innehållande rester av glyfosat och AMPA. Vid 9–10 veckor efter sådden hade skillnaden dock försvunnit.

I växthus studerades hur rent glyfosat och glyfosatpreparat i växtunderlaget påverkar groningen hos potatis, rybs, havre och åkerböna. Resultaten jämfördes med ett obehandlat kontrollunderlag. Grödorna skördades vid elva veckor efter sådden.

Havre och rybs grodde långsammare i det växtunderlag som behandlats med glyfosatpreparat än i det obehandlade underlaget. Den försenade grodden är en sannolik förklaring till att grödorna på det underlag som behandlats med preparatet var mindre i början av tillväxten än grödorna på kontrollunderlaget eller på underlaget som behandlats med enbart glyfosat.

Glyfosat påverkar inte daggmaskens förökning

Naturresursinstitutet studerade påverkan av glyfosatpreparat på stor daggmask i ett två månader långt kärlexperiment i drivhus. Upplägget efterliknade förhållandena i en direktsådd åker efter att skörden bärgats. En del av kärlen besprutades med glyfosatpreparat och kontrollkärlen med bara vatten.

Behandlingen påverkade varken massan av stor daggmask eller kokongproduktionen och överlevnaden av kokongerna. I de besprutade kärlen grävde daggmaskarna ner halm något långsammare än i kontrollkärlen, men man fick inga tydliga bevis på att glyfosatbesprutning skulle ha en negativ effekt.

 

GlyFos II – projektets slutseminarium på Markvetenskapsdagarna, den 10 januari 2019. Program (på finska).

Projektets webbsida

Läs också