Nyheter Fisk

Den 21 september åker forskare vid Naturresursinstitutet ut på forskningsresa på Östersjön där de samlar data om strömmings- och vassbuksbeståndens status. Denna gång fokuserar de speciellt på strömmingen som enligt observationer i år och i fjol har blivit såväl magrare som mindre och färre. Som tidigare företas resan på Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda.

Avmagring (försämrad konditionsfaktor) hos strömmingen i Bottenhavet noterades redan i fångstdata från forskningsresan i fjol (nyhet, 20.11.2020).

– Avmagring och försämrad tillväxt hos fiskarna beror oftast på födobrist, som i förlängningen i regel beror på födokonkurrens inom arten och/eller med andra arter, säger forskare Jukka Pönni vid Naturresursinstitutet.

Strömmingskvoten minskades betydligt i Bottniska viken (Bottenhavet och Bottenviken) 2019 och 2020 till följd av osäkerhet i beståndsberäkningen. I kombination med att strömmingarna blivit fler kan detta ha bidragit till att öka födokonkurrensen inom arten. Storspigg som blivit vanligare i Bottenhavet konkurrerar också om föda med strömmingar i samma storleksklass.

Svenska yrkesfiskare har däremot rapporterat att strömmingarna blivit dels färre i Egentliga Östersjön, dels mindre i Bottniska viken.

Gott om liten strömming

År 2020 fanns det enligt ekolodningar gott om liten strömming och därmed fler strömmingar än hittills i tidsserien som sträcker sig från 2007 (figur).

– Vi har hört liknande rapporter i år från kustfiskare som fiskar med strömmingsnät. De säger att det finns gott om småfisk, sannolikt strömming, säger specialforskare Jari Raitaniemi vid Naturresursinstitutet.

Antal strömmingar enligt ekolodsundersökningar i Bottenhavet 2007–2020 (miljoner individer).

Den årliga forskningsresan ingår ett internationellt Östersjöprojekt (Baltic International Acoustic Survey, BIAS) som samordnas av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och där samtliga Östersjöländer undersöker sina områden ungefär samtidigt. Forskningstidpunkten är på hösten då strömmingarna är ute på födosökning på öppna havet, och kartläggningen utförs samtidigt för att minimera risken för att samma fiskar räknas två gånger då de simmar runt. De uppgifter som samlats in under resan används av bland annat ICES, som ger en rekommendation om de största hållbara fångstvolymerna.