Nyheter Biodiversitet, Ekonomi, Klimat, Miljö, Skog

Ny studie av Naturresursinstitutet, Rysslands Vetenskapsakademi och Östra Finlands universitet fokuserar på lönsamheten vid kontinuerlig beståndsvård. På grankärr med moget trädbestånd kan det vara lönsammare att praktisera kontinuerlig beståndsvård (kontinuitetsbruk) än beståndsvård trädskiktsvis (traktbruk).

Studien om beståndsvårdens ekonomiska effekter fokuserade på olika skogsbrukssystem på grankärr med ett moget bestånd av träd med varierande ålders- och grovleksfördelning. Med grankärr avses en näringsrik, trädbevuxen torvmark där det dominerande trädslaget är gran.

Beståndstillväxten och skogsbrukssystemen simulerades med processmodellen Efimod, som i tester visade sig ge tillväxtprognoser som överensstämde med den uppmätta utvecklingen i gallrade bestånd på grankärr. I simuleringarna varierades intervallerna och intensiteten av plockavverkningarna i totalt 28 olika alternativ för kontinuerlig beståndsvård. Det gav en bra bild av hur olika plockhuggningsmetoder påverkar beståndsvårdens lönsamhet på grankärr. Som referens i simuleringen användes beståndsvård trädskiktsvis enligt skogsvårdsrekommendationerna.

Resultaten av studien tyder på att grankärr där startläget är ett moget bestånd kan vara lämpliga lokaler för kontinuerlig beståndsvård. Enligt simuleringarna gav kontinuitetsbruk bättre lönsamhet än traktbruk. Det beror i hög grad på att kontinuitetsbruket inte gav upphov till kostnader, eftersom förnyelsen skedde naturligt och det inte behövdes någon markberedning eller plantskogsgallring, i motsats till traktbruket. Vid traktbruk tog det dessutom årtionden efter beståndsförnyelsen innan skogen följande gång gav avverkningsintäkter, vilket försämrade lönsamheten.

Det bästa ekonomiska resultatet erhölls med gallringar vart 15 år och en gallringsintensitet där beståndets grundyta efter avverkningen var 10 kvadratmeter per hektar (90–100 kubikmeter per hektar). Många av alternativen med plockhuggning gav ett nästan lika gott ekonomiskt resultat.

– Med andra ord kan skogsägarna välja mellan olika avverkningsmetoder utan att det nämnvärt försämrar det ekonomiska resultatet. Beräkningarna gjordes med en diskonteringsränta på tre procent. Dessutom gjordes beräkningar med räntesatserna en och fem procent, säger forskningsprofessor Artti Juutinen från Naturresursinstitutet.

Med tillräckligt många kvarställda träd behövs ingen iståndsättningsdikning

I studien granskades också behovet av iståndsättningsdikning. Enligt beräkningarna behövs inte iståndsättningsdikning vid kontinuerlig beståndsvård förutsatt att det kvarställda beståndet är tillräckligt för att avdunstningen ska hålla ståndorten torr. Beståndets grundyta efter uttag bör vara över 8 kvadratmeter per hektar. Då upprätthåller avdunstningen via träden en gynnsam markvattennivå, det vill säga vattennivån är under andra hälften av växtsäsongen mer än 35 centimeter under markytan.

– Kontinuitetsbruk belastar vattenmiljön sannolikt mindre än traktbruk, eftersom det då inte behövs någon iståndsättningsdikning med vattenpåverkan. Dessutom förhindrar det både att vattennivån stiger för nära markytan och att den sjunker för lågt, vilket ger upphov till växthusgasutsläpp från torvmarksskogar. Därmed är också de negativa klimateffekterna mindre, sammanfattar Artti Juutinen.

Studien ingår i projektet SOMPA (på finska eller engelska), som finansieras av Rådet för strategisk forskning. 

Studien har publicerats i Canadian Journal of Forest Research.

 

Läs också