Nyheter Miljö

Gruvdrift skapar ekonomisk välfärd för de arktiska områdena, men nyttan och skadan är ofta ojämnt fördelad. Samtidigt förändrar gruvdriften miljön och de skadliga effekterna omfattar årtionden. Även i Finland diskuteras dessa risker. Vad vet vi egentligen om den arktiska gruvdriftens hållbarhet?

Foto: Erkki Oksanen, Luke.

Naturresursinstitutets (Luke), Lapplands universitets och Geologiska forskningscentralens gemensamma GovAda-undersökning ger en inblick i ämnet. Undersökningen sammanställer vetenskapliga referentgranskade publikationer om metall-, kol-, ädelstens- och industrimineraler i det arktiska området.

Publikationerna visar att miljöeffekterna av gruvorna återspeglas under årtionden och omfattar ekosystem både på land och hav. Effekterna uppkommer i huvudsak av tungmetaller som lagras hos växter och djur och kan ge upphov till förändringar i arternas förökningsframgång och således försämra mångfalden.

– Det finns förvånansvärt få miljöundersökningar om förebyggande av risker och skada samt undersökningar som förutspår effekterna av miljöförändringen. Exempelvis kan smältningen av permafrostområden öka den sura gruvavrinningen, vilket kan öka mängden tungmetaller som hamnar i jordmånen från gruvorna, säger publikationens ansvariga skribent professor Anne Tolvanen på Naturresursinstitutet.

Den ekonomiska nyttan kan hamna annanstans

De positiva ekonomiska effekterna av gruvdriften återspeglas under tiden för gruvdriften och den föregående gruvprospekteringen i de övriga näringarna i området, såsom tjänsterna. I glesbebyggda regioner, såsom arktiska Kanada eller Grönland, är gruvdriftens ekonomiska kopplingar till de övriga näringarna i området dock svaga och den tillfälliga arbetskraften kommer ofta utifrån. Detta innebär att de lokala tjänsterna inte utvecklas och den ekonomiska nyttan i huvudsak hamnar annanstans.

– Vid undersökningar av de ekonomiska effekterna har man dock sällan beaktat gruvdriftens samtliga effekter, såsom miljöeffekter och effekter för produktionen av offentliga tjänster. Även i Finland finns en rädsla för att miljö- och landskapseffekterna av gruvdriften ska försämra verksamhetsförutsättningarna för exempelvis turismen, säger Tolvanen.

Hon understöder en helhetsmässig ekonomisk bedömning av gruvdriften, som mer omfattande än tidigare avslöjar i vilken mån den ekonomiska nyttan och skadan förblir i området. Samtidigt behövs praktiska sätt att garantera områdenas livskraft även efter att gruvdriften upphört.

Enbart lagstiftning inte tillräckligt

– Med lagstiftningen strävar man efter att undvika eller minimera de negativa följderna av gruvdriften. Miljöstandarderna är dock ofta inexakta och verkställandet bristfälligt, säger GovAda-forskningsprojektets ledare professor Jukka Similä vid Lapplands universitet.

Till och med hälsoeffekterna kan hamna utanför bedömningar av följderna. Brister i lagstiftningen framkom även då det gäller principen om förebyggande av skador och ekologisk kompensation i anslutning till detta.

– Lagstiftningen kritiseras även ofta för att inte effektivt trygga verksamhetsförutsättningarna för traditionella näringsgrenar eller delaktiggöra lokalbefolkningen eller ursprungsbefolkningen i beslutsfattandet om gruvorna, konstaterar Similä.