I Finland förekom med största sannolikhet 30 vargflockar (27−33 med konfidensgrad 90 %, bild 1) under mars månad 2020, av vilka 24 (21−27) levde inom riksgränsen. På vardera sidan av den östra riksgränsen rörde sig 6 (5–7) flockar. Det totala antalet vargflockar hade ökat med cirka 25 procent jämfört med ett år tidigare.
– Antalet flockar hade ökat speciellt i västra Finland. I det västra stamförvaltningsområdet fanns med största sannolikhet 18 (16−21) flockar. Exempelvis i området Letala–Virmo–Pöytyä fanns tre stora flockar, säger forskningsprofessor Ilpo Kojola på Naturresursinstitutet.
Antalet vargpar var sannolikt 17 stycken (13−20). Av dem levde 15 (11−18) par på finskt territorium och två (1−3) par på vardera sidan av den östra riksgränsen.
Med vargflock avses en grupp på tre eller flera vargar som vanligtvis rör sig tillsammans och delar samma revir. Med vargpar avses två vargar som rör sig tillsammans och delar samma revir. Vintertid lever största delen av vargpopulationen i flockar eller par.
Bild 1. Sannolikhetsfördelningen för det totala antalet flockar och par och för antalet flockar. Inom parentes anges det intervall (med 90 procents sannolikhet) inom vilket det verkliga antalet ligger, länk till bilden.
Ingen förändring i antalet revir
Det totala antalet revir var i stort sett oförändrat jämfört med föregående år. Däremot hade det skett en förändring i vargens populationsstruktur. Jämfört med i fjol förekommer det fler flockar och färre par i reviren.
– Det föddes många valpar under våren 2019 vilket ledde till att paren utökades till flockar, säger Kojola.
I mars 2020 förekom det sammanlagt 43−49 (sannolikshetsgrad 90 %) revirhävdande flockar och par. Se på kartan, var revir ligger, länk till kartan.
I mars 2020 var det sammanlagda antalet vargar med 90 procents sannolikhet 216−246 individer. I mars i fjol beräknades vargstammen till 185−205 individer.
Populationsberäkningen i mars 2020 bygger på ett omfattande dataunderlag. Jämfört med i fjol fanns det betydligt fler registrerade observationer i Tassu-systemet. Likaså fanns det cirka 40 procent fler lyckade DNA-analyser.
Prognos fram till mars 2021: Ingen betydande ökning i vargstammen
Enligt prognosmodellen förväntas vargpopulationen inte öka anmärkningsvärt fram till mars 2021 (bild 2). Det beror på att det totala antalet reproduktiva par och flockar är på samma nivå som på våren 2019. Den goda valpproduktionen år 2019 kan realiseras som en populationsökning tidigast vid valpningen under våren 2021 då de vargar som föddes 2019 blir könsmogna.
– Den lyckade valpningen 2019 förväntas leda till att det under sommaren 2020 finns fler strövargar än tidigare och att de etablerar revir under hösten och vintern. Antalet revir är störst i början av vintern innan de strängare vinterförhållandena höjer dödligheten, säger specialforskare Samu Mäntyniemi.
I november år 2020 kommer det att finnas 57−71 vargrevir med 90 procents sannolikhet. I mars 2021 finns det enligt prognosen 42−69 revir kvar, av vilka 34−56 procent har revirmarkerande flockar.
Sannolikhetsfördelning beskriver, hur exakt beståndsberäkningar för varg är
Naturresursinstitutet har under det senaste året utvecklat metoden för beräkningen av vargpopulationen så att osäkerheten i beräkningarna uttrycks med hjälp av en sannolikhetsfördelning.
Eftersom som det handlar om djur som lever i naturen, innehåller populationsberäkningarna alltid en viss osäkerhet. Ju mer observationer och forskningsdata det samlas in om vargarna, desto säkrare blir beräkningarna.
Sannolikhetsfördelningen anges i ett stapeldiagram där datastapelns höjd anger sannolikheten för individantalet. Exempelvis på Utajärvireviret fanns det i mars fyra vargar med den högsta sannolikheten, men med 18 procents sannolikhet kan antalet ha varit 5–6 vargar. Eftersom det enligt observationer med säkerhet förekom minst fyra vargar på reviret, var reviret med 100 % sannolikhet bebott av en flock.
Den nya sannolikhetsmodellen användes främst för att beräkna antalet vargar per revir efter att revirgränserna hade antagits med stöd av data. Modellen förenar data från lyckade DNA-analyser och Tassu-registreringar med data om döda vargar och individer som vandrat ut ur reviret.
Genom att kombinera sannolikhetsfördelningarna för individantalen per revir kunde man fastställa sannolikhetsfördelningarna för antalet revir med revirhävdande flockar och par.