Nyheter Fisk

Naturresursinstitutets forskningsgrupp har återvänt från sin årliga forskningsresa på Östersjön. Under resan utreddes bland annat strömmings- och vassbuksbeståndens status och utbredning. I höst riktades uppmärksamheten till det försämrade konditionsfaktor hos större strömmingar i Bottenhavet.

Tutkimusalus Arandan reitti syksyllä 2020.Resan gjordes med Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda och gick till Finlands ekonomiska zon i Finska viken och den norra delen av Östersjöns huvudbassäng samt till hela Bottenhavet inklusive Sveriges ekonomiska zon.

Under resan ekolodades en sträcka på totalt 1 693 sjömil och 47 provtrålningar gjordes. Totalt var fångsten cirka 12 000 kilo.

 

Konditionsfaktorn för stora strömmingar har försämrats i Bottenhavet

Strömmingens tillstånd har delvis utvecklats i egen takt i respektive havsområde. I norra delen av huvudbassängen och i en del av Finska viken är vassbuken en tuff konkurrent om föda för strömmingen. Under år med riklig förekomst av vassbuk är avmagring vanlig hos strömmingarna på grund av födobrist – 2015 var ett sådant exceptionellt år och även ett år senare var strömmingarna fortfarande ganska magra.

I Bottenhavet återspeglades år 2015 också i form av lätt avmagring hos mindre strömmingar på cirka 15 centimeter. Senare förbättrades strömmingens tillstånd och det var som bäst hösten 2019.

– Nu hösten 2020 noterades en motsatt utveckling: avmagringen hos över 15 centimeter långa strömmingar var större än på många år, ett fenomen som noterades över hela Bottenhavet. Då strömmingarna på 12 centimeter samtidigt hade gått upp i vikt är en möjlig förklaring att större individer än så har en svagare ställning i konkurrensen om föda i form av djurplankton och pungräkor (Mysis sp.) – stora individer behöver mer näring för att växa. Det går heller inte helt att utesluta parasitangrepp, säger Jari Raitaniemi, specialforskare vid Naturresursinstitutet.

Konditionsfaktor (vikt/längd3) för strömmingar på 12, 16 och 20 centimeter i Bottenhavet vid provtrålningar 2013–2020.

Teorin om att konkurrensen om föda har hårdnat stöds också av den relativa andelen strömming i olika storleksklasser: individer på 13–13,5 centimeter utgjorde en större andel av fångsten än under de flesta år, och även i övrigt domineras strömmingarnas längdfördelning av individer som är under 16–17 centimeter. Detta har sannolikt gjort konkurrensen om lämplig föda hårdare för dessa storleksklasser och även för större strömmingar. De kommande beräkningarna av fiskbestånden ger en mer exakt bild av mängden strömming i olika storlekar och åldrar.

Dagtid trivs strömmingen nära botten, storspigg i mellanvattnet

Den rikligaste fångsten erhålls under den mörka tiden på dygnet då strömmingarna har stigit från botten till mellanvattnet. När dagen gryr simmar de mot botten igen. Under den ljusa tiden på dygnet är storspigg den dominerande fångstarten. På bilden anges fångstvolymerna i proportion till trålningens längd. Kicka på bilden för en förstoring.

Genom ekolodning fastställs tätheten hos de fiskbestånd som påträffas på lodningslinjerna. Genom trålning fastställs artsammansättningen och den artspecifika storleksfördelningen, som även ger individprover för åldersbestämningen.

Fiskarna befinner sig artvis i olika vattenskikt bland annat utifrån tiden på dygnet och utbudet av näringspartiklar i lagom storlek. Till exempel strömmingar, särskilt större individer, förflyttar sig under den ljusa tiden på dygnet mot botten och stiger till mellanvattnet under den mörka tiden. Storspigg däremot stannar kvar i mellanvattnet även dagtid. Detta fenomen undersöktes genom att på samma område i Bottenhavet (på en s.k. statistisk rektangel med storleken 30*30 sjömil, dvs. 55*55 kilometer) utföra tre separata trålningar vid olika tider på dygnet.

Längdfördelning för strömming (heldragna linjer) och storspigg (streckade linjer) i fångsten vid olika tider på dygnet. Kicka på bilden för en förstoring.

På dagen var fångsten av storspigg mångdubbel jämfört med strömmingsfångsten. Fångstens längdfördelning visar att det i fångsten av strömming och storspigg egentligen inte förekommer någon överlappning i fråga om storleksklasserna – särskilt inte under den ljusa tiden på dygnet.

Mot bakgrund av erfarenheterna hittills verkar det vara möjligt att åtminstone de flesta höstar vid behov fånga nästan enbart storspigg, genom att tråla under den ljusaste tiden på dagen, nära ytan och på tillräckligt avstånd från stränderna.

Bilden uppe på skärmen: Jukka Pönni, Luke.