Nyheter Jordbruk, Landsbygd

En isotopanalys av det mest omfattande arkeologiska materialet i Finland avslöjade hur vår boskap levde för länge sedan: av benen och tänderna framgick det vilka växter djuren hade livnärt sig på. Förfäderna till finsk boskap och finska får levde tusentals år i knappa förhållanden, men hungersnöden var störst på medeltiden.

Foto: Auli Bläuer, Luke.

Med hjälp av en isotopanalys av nötkreaturs och fårs ben och tänder som hittats i samband med arkeologiska utgrävningar har man fått ny kunskap om boskapsskötsel och djurens näringsintag för länge sedan och om våra lantrasers tidiga historia.

Undersökningen var ett samarbetsprojekt mellan Naturresursinstitutet (Luke), läroämnet arkeologi vid Åbo universitet, Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet (HU) och Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Föremålet för isotopanalysen var det mest omfattande arkeologiska materialet hittills i Finland.

Endast de starkaste individerna klarade hungern och stressen

Sammanlagt 43 benbitar och tänder från nötkreatur och får analyserades för undersökningen. Den äldsta benbiten som hittats i arkeologiska utgrävningar var från bronsåldern och ca 3 300 år gammal och de yngsta fynden från 1900-talet.

Foto: Arto Mäkeläinen.

Isotoperna, versioner av grundämnen med olika massa, som samlats i benen avslöjade bland annat att utfodringen av djur sannolikt varierade på olika boplatser och under olika år beroende på mängden foder. Utifrån skriftliga källor antog man att nötboskapens näring om vintern främst bestod av halm på 1700-talet, medan fåren utfodrades med torkade lövträdsgrenar, lövkärvar. När resultaten av isotopanalysen jämfördes med de skriftliga källorna upptäckte man att nötkreaturens och fårens isotopvärden avvek endast lite från varandra.

– Om höskörden misslyckades måste all boskap klara sig på samma föda, lövkärvar och blast. Isotopvärdena återspeglar hungern och den relaterade fysiologiska stressen under missväxtår, berättar akademiforskare Auli Bläuer från Luke.

Husdjuren måste tåla extremt hårda förhållanden i synnerhet på vintern under medeltiden.

– Analysen av benmaterialet stöder också tidigare forskning, enligt vilken djurens storlek minskade på medeltiden. Detta tyder på ett mycket bristfälligt näringsintag. Endast de starkaste klarade sig, konstaterar Bläuer.

Kolisotoperna ger kunskap om förändringar i markanvändningen och bosättningshistorien

Foto: Auli Bläuer, Luke.

De analyserade benens och tändernas ålder fastställdes med radiokolmetoden. De förhistoriska proverna var ca 700–3 700 år gamla. De medeltida proverna daterades till 1200–1550-talet och den nya tidens prover till 1550–1800-talet.

Enligt akademiforskare Auli Bläuer befäster undersökningen uppfattningen om hur markanvändningen har förändrats.

– Kolisotopvärdena i proverna sjönk från den förhistoriska tiden till medeltiden. Detta tyder bland annat på att skogen fick en större betydelse i utfodringen av djuren. I skogsmiljöer blir kolisotopvärdena för växter i allmänhet lägre än för växter och buskar som växer på ängar och andra öppna platser, berättar Bläuer.

När befolkningen ökade blev det allt svårare att utfodra djuren. Bosättningen blev tätare och ängarna behövdes i allt högre grad för odling i stället för att användas som betesmark.

De gamla lantrasernas gener finns i genbanken

Våra nuvarande lantraser, finska får och finsk boskap, har fört vidare de tidiga husdjurens sega gener. Många av våra gamla lantraser och således de forntida finska husdjurens gener höll på att försvinna på 1970- och 1980-talet, men i dag värnar man om detta arv tack vare det nationella programmet för husdjursgenetiska resurser som samordnas av Luke.

Forskningsresultaten av projekten FinnARCH – Suomalaista arkeologista genetiikkaa och BoNe –”Naapurista lainaamassa”, som finansierats av Finlands Akademi, har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Fennoscandia Archaeologica.

Ytterligare information:

Akademiforskare, docent Auli Bläuer, Luke (arkeologi, utfodring av forntida djur, husdjurens tidiga historia)

Forskningsprofessor Juha Kantanen, Luke (det nationella programmet för husdjursgenetiska resurser, bevaring av lantraser)

Intendent Laura Arppe, Dateringslaboratoriet, Naturhistoriska centralmuseet, HU (historiska isotopanalyser)

Publikation: Bläuer A., Arppe L., Niemi M., Oinonen M., Liden K., Taavitsainen J-P., Kantanen J. 2016. Inferring prehistorical and historical feeding practices from δ15N and δ13C isotope analysis on Finnish archaeological domesticated ruminant bones and teeth. Fennoscandia Archaeologica XXXIII: 171–188.