Nyheter Fisk

Naturresursinstitutet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har sedan 2018 studerat beteendet hos lax och havsöring i Torne älv märkt med radiosändare. Under 2018–2019 återvände en majoritet av de laxar som märkts vid älvmynningen tillbaka till havet efter endast en kort tid i älven, utan att stanna för att leka. Däremot vandrade havsöringarna mellan lekområdena och havet som förväntat.

Normalt återvänder lax som vandrat upp till sitt födelsevatten inte till havet förrän efter leken. Under lekperioden på hösten påträffades största delen av de vid älvmynningen märkta laxar som inte återvänt till havet i älvens nedre lopp, där det finns ont om lekplatser. Detta inträffade under bägge studieåren. Endast ett fåtal laxar betedde sig enligt förväntningarna och vandrade mer eller mindre direkt upp till Torneälvens mellersta lopp där de största lekområdena finns.

Sedan 2014 har Torneälvslaxen konstaterats ha sjukdomar och dödligheten har ökat.

– Det finns ganska lite kunskap om orsakerna till sjukligheten och hur de påverkar laxarnas beteende och överlevnad. Det är möjligt att det konstiga beteendet hos många av de radiomärkta laxarna beror på hälsopåverkan. Vid tidigare radiomärkningsstudier i andra älvar har laxen inte lämnat älven innan leken, säger forskare Riina Huusko vid Naturresursinstitutet.

Hos den märkta havsöringen iakttogs olika migrationsmönster. En del av de öringar som vandrar upp i älven på hösten fortsätter inte vidare för att leka på våren. De övervintrar endast i älven och återvänder sedan till havet påföljande vår. De öringar som inte återvänder till havet vandrar vidare upp till lekområdena på våren, och de utlekta fiskarna övervintrar i älven.

Sändarstudier kompletterar annan forskning och uppföljning

Bestånden av lax och öring i Torne älv följs årligen upp med bland annat ekolodsundersökningar av de uppvandrande fiskarna och elfiske av laxungar. Trots detta har kunskap saknats om de uppvandrande vuxna fiskarnas beteende och överlevnad i älven före och efter leken. Även kunskapen om var lekområdena är belägna är bristfällig.

Fiskarna i studien märks med små radiosändare (längd 46 mm, vikt i luft 16 g, funktionstid över tre år). Foto av märkning: Mikko Jaukkuri. Foto av sändare: Atso Romakkaniemi.

– Radiosändarna berättar för oss hur enskilda fiskar rör sig i älven. Vi kan följa en fisk under hela den tid som den tillbringar i älven. Det ger oss information om hur snabbt den vandrar från älvmynningen upp till lekområdet och vad den gör efter leken, berättar Riina Huusko.

I studien har under åren 2018–2019 totalt 275 laxar och 94 havsöringar märkts.  Största delen av laxarna fångades för märkning vid älvmynningen, medan nästan alla öringar fångades i älvens nedersta del. Insamlingen skedde med hjälp av lokala fiskare. Fiskmärkningen och uppföljningen har fortsatt även i år. Radiosändarna fungerar i över tre år och insamlingen av observationer av de sändarmärkta fiskarnas rörelser fortsätter åtminstone till slutet av 2021.

Naturresursinstitutets och Sveriges Lantbruksuniversitet SLU:s gemensamma projekt har gett ut en lägesrapport.

Studien finansieras av NTM-centralen i Lappland, Finsk-svenska gränsälvskommissionen, Havs- och vattenmyndigheten, Naturresursinstitutet, Kempestiftelserna och SLU.