Nyheter Vilt

Gemensamt pressmeddelande från Naturresursinstitutet och Naturhistoriska centralmuseet

I antalet häckande sjöfågelpar bland våra fyra viktigaste jaktbara andarter, det vill säga de häckande populationerna, sågs inga betydande förändringar jämfört med ifjol. De häckande populationerna av kricka, bläsand och knipa stannade under långtidsmedeltalet, gräsanden låg nära medelvärdet. Gräsandens ungproduktion var rekordstor.

Den häckande populationen hos gräsand har ökat under en lång tid, men trenden bröts i mitten av 2010-talet. Under de senaste tio åren (2012–2021) har det inte varit möjligt att se någon tydlig trend i utvecklingen av populationen. Populationen minskade nu för andra året i följd, men låg trots det nära långtidsmedelvärdet för åren 1986–2020.

På lång sikt har den häckande populationen hos kricka minskat, men under de senaste tio åren har populationen varierat utan någon klar trend. Populationen minskade något från året innan och låg därmed fortfarande under långtidsmedelvärdet.

Den häckande populationen hos knipa har minskat både på lång sikt och under de senaste tio åren. Populationen ökade något jämfört med ifjol, men låg fortfarande under långtidsmedelvärdet.

– Den häckande populationen hos bläsand har minskat kraftigt och nästan utan avbrott från mitten av 1990-talet. Indexet för häckande populationer sjönk nu till den lägsta nivån under hela uppföljningsperioden, berättar Hannu Pöysä, ledande forskare vid Naturresursinstitutet.

Olika regionala förändringar i häckande populationer beroende på art

Utvecklingen bland de viktigaste jaktbara andarternas häckande populationer har nu för första gången granskats även områdesvis, så att Finland har delats i en sydlig, central och nordlig del. Vad gäller långtidsutvecklingen av de häckande populationerna av gräsand, kricka och knipa konstaterades inga betydande skillnader mellan landsdelarna. Däremot har den häckande populationen hos bläsanden minskat i södra och norra Finland kraftigare än i centrala Finland.

– Det finns regionala skillnader i utvecklingen av populationerna också för andra arter. Till exempel har viggen gått tillbaka kraftigt i södra och centrala Finland, men inte i norr. Däremot har antalet storlommar ökat i södra och centrala Finland, men inte i norr, förklarar Aleksi Lehikoinen överintendent på Naturhistoriska centralmuseet.

Utmärkt ungproduktion för gräsand

I kullinventeringarna som gjordes under sommaren observerades särskilt många gräsänder.

– Ungproduktionen för gräsanden ökade med 16 procent jämfört med i fjol, och ungproduktionsindexet låg på en rekordhög nivå i taxeringarna som gjorts sedan 1989, berättar en glad Andreas Lindén, specialforskare vid Naturresursinstitutet.

Inga betydande förändringar sågs i krickans ungproduktion jämfört med ifjol. På lång sikt har ungproduktionen minskat, och även om det har skett en ökning jämfört med bottennoteringen 2017, låg ungproduktionen fortfarande under långtidsmedeltalet.

Ungproduktionen hos knipa och bläsand har minskat under en lång tid. Ungproduktionen har dock förbättrats för båda arterna under de senaste två åren och låg nu nära långtidsmedeltalet.

Frivilliga sköter taxeringarna

Uppgifterna om häckande populationer och ungproduktionen grundar sig på riksomfattande sjöfågeltaxeringar som gjorts sedan slutet av 1980-talet. Jägare och amatörornitologer observerade år 2021 häckande par på sammanlagt 2 069 taxeringspunkter och kullar på 636 taxeringspunkter.

Naturresursinstitutet i samarbete med Naturhistoriska centralmuseet tar årligen fram beräkningar av sjöfågelpopulationerna. Uppgifterna används av viltförvaltningen samt organisationer som arbetar med att skydda sjöfåglar och akvatiska miljöer.

Mer information och diagram över arternas utveckling finns på Naturresursinstitutet webbplats på https://www.luke.fi/tietoa-luonnonvaroista/riista/vesilinnut/vesilintuseurantojen-tulokset/ (på finska).