Inlägg Fisk

Stora skillnader mellan laxbestånden i olika bifloder.

Enligt statistikföringen som började 1972 var laxfångsten från Tana älv störst 1976 och 2001. Bägge åren uppgick fångsten till ca 250 000 kilo. Efter 2001 har fångsten minskat kraftigt och var i fjol ca 75 ton.

Enligt färska forskningsrön förekommer det ca 30 genetiskt varierande laxbestånd i vattendragen kring Tana älv. (Foto: Panu Orell / Luke)

”Vi vet också mycket annat om laxen i Tana älv utöver fångsten. Egentligen borde man inte tala om ett laxbestånd i Tana älv, eftersom det finns ca trettio genetiskt avvikande laxbestånd i Tana älvs huvudfåra och dess bifloder”, konstaterar forskare Panu Orell från Naturresursinstitutet (Luke).

Laxfisket i Tana älv begränsas genom det nya fiskeavtalet. Avtalet syftar till att stärka laxbestånden i Tana älv och trygga ett hållbart laxfiske. (Foto: Panu Orell/Luke)

För att trygga livskraften hos de genetiskt avvikande laxbestånden har ett mål för antalet lekande fiskar fastställts för Tana älvs huvudfåra och dess viktigaste bifloder – 22 floder eller områden. Målet för antalet lekande fiskar innebär hur många lekande fiskhonor som borde finnas i bifloderna och huvudfåran efter fiskesäsongen för att vattendraget ska producera ett maximalt antal vandrande yngel.

Bedömningen av uppnåendet av målet har påbörjats i Tana älvs huvudfåra och 10 bifloder.

Sämst har målet uppnåtts i Tana älvs övre floder Enare älv, Karasjohka älv och Iesjohka älv. Där varierande resultatet mellan 25 och 35 procent 2016.

”Den största orsaken till det svaga läget för bestånden i de övre delarna är att fiskarna är föremål för kraftigt fiske under den långa vandringen från Barents hav via fjorden, flodmynningen och Tana älvs huvudfåra till floden där de föddes”, berättar forskningsprofessor Jaakko Erkinaro.

Enligt Luke, Åbo universitet och norska NINA-institutet hamnar relativt många laxar som är på väg till Karas- och Iesjohka i fångstredskap i Tana älvs huvudfåra genast i början av juni. Laxar i Enare älv hamnar i nät i en viss grad från början av sommaren till mitten av juli. I synnerhet blir de byte för fritidsfiskare i slutet av juni och i juli.

Oron för framtiden för laxen i Tana älv ledde till att Finland och Norge 2012 inledde förhandlingar om ett nytt fiskeavtal som ingicks i slutet av 2016. Avtalet begränsar fisket för både lokala invånare och fisketurister.

Fiskeavtalet har fått ett mycket motstridigt mottagande, och yrkanden på att revidera det har framställts. I synnerhet samerna anser att deras rättigheter har kränkts. I regionen oroar man sig också för fisketurismens framtid. Missnöjet återspeglas också i forskningen och dess möjligheter i Tana älv.

Förhandlarna hade tillgång till långvarig forskning och uppföljning. Fiskbestånd och -volymer har utretts med hjälp av standardiserade statistiska metoder, elfiske samt beräkning med hjälp av videokameror, ekolod och dykning. Under de senaste tio åren har man dessutom bedrivit omfattande genetisk forskning.

”Med hjälp av resultaten vet vi hur många laxar från olika bestånd som blir byte, till vilka havsåldersgrupper de hör samt i vilket skede av fiskesäsongen och i vilken del av Tana älv de blivit byte. På motsvarande sätt kan man bedöma hur många laxar i olika bifloder klarat sig till lekplatserna”, berättar Orell och Erkinaro.

Enligt Orell blir laxräkningen mer heltäckande denna sommar, då laxar som vandrar till den största bifloden Karasjohka beräknas med ekolod. Ett ännu större steg tas sommaren 2018 då beräkningen av alla laxar som vandrar till Tana älv beräknas med ekolod i nedre Tana älv. Beräkningen utförs i samarbete med Norge.

 

Text: Sinikka Jortikka, Luke

Bilden i övre kanten: Panu Orell, Luke

Publicerad på finska i Maaseudun Tulevaisuus 29 Maj 2017.

Läs också