Inlägg Jordbruk, Miljö

Växterna behöver näringsämnen för att producera skördar. Gödningen kompletterar växternas näringsupptag som inte kan fås från jorden.

Skiftenas kvävebalans avslöjar hur stort kvävetillskott åkern har fått när delar av det har försvunnit vid skörden. Ju lägre balans, desto bättre har odlingen lyckats i förhållande till tillskottetet av gödningsmedel och desto lägre är risken för miljöbelastning.

Åkrarnas näringsbalanser varierar bland annat efter odlingshistorik, jordmån och produktionsplaneringen.

”För att följa upp och jämföra näringsbalanserna behövs ett tolkningsstöd för att bedöma hur stora balanser det är möjligt att uppnå och när”, berättar Naturresursinstitutets (Luke) forskningsprofessor Eila Turtola.

Turtola och hennes kollegor har samlat kvävebalanser från skiftena sedan 1988. De har totalt 220 000 observationer, från olika delar av Finland. Observationerna har delats upp i referensgrupper.

”De viktigaste odlingsväxterna är fördelade i fyra grupper baserade på kvävebalanserna. Kvävebalanserna är dessutom något lägre i organiska jordar än i mineraljordar”, upplyser Turtola.

Det bästa sättet att förbättra näringsbalansen och skördarna är att sköta om åkermarkens jordmån och skick. Det gagnar både plånboken och miljön. (bilder: Tapio Tuomela och Erkki Oksanen, Luke)

Med hjälp av sammanställningar kan odlarna och förvaltningen förbättra odlingens lönsamhet och miljövänlighet.

Näringsbalanserna skulle på ett bättre sätt kunna leda odlingen i en miljömässigt lönsammare riktning än begränsningar av gödningsmedel.

Utifrån resultaten kan man uppskatta till exempel hur näringsbalanserna skulle kunna utnyttjas i miljöersättningssystemet. Nuvarande miljöstyrning reglerar mängden gödningsmedel på skiftena, med mindre uppmärksamhet på de skördar som åkrarna kan ge.

”Det kan i vissa fall leda till att åkrarnas skördekapacitet försämras och miljöutsläppen ökar. En styrning av balansen skulle på ett bättre sätt identifiera situationer där åkerns skördenivå är låg och kvävebalansen för hög”, konstaterar Turtola.

Enligt Turtola är ökningen av gödningsmedel inte det enda sättet att förbättra skördarna.

Odlingen kan effektiviseras till exempel genom förbättring av vattenekonomi på åkern och förbättring av jordens struktur.

Odlaren kan kontrollera de genomsnittliga kvävebalanserna i sin egen referensgrupp via publikationen Hyötyä ravinnetaseista (Nytta av näringsbalanserna).

Det är också glädjande att upptäcka att balansen på den egna åkern är bättre än genomsnittet.

”På så sätt får odlaren jämförelsedata och kan planera sina åtgärder, om de egna åkrarnas näringsbalanser avviker betydligt från de önskade värdena. Det är också glädjande att upptäcka att balansen på den egna åkern är bättre än genomsnittet.”

Materialet kan användas vid rådgivning, t.ex. för att beräkna den optimala mängden kvävegödning.

”Odlarna har redan nu tillgång till näringsbalansräknare, men vårt samlade material är till hjälp vid utvecklingen av mer heltäckande versioner”, konstaterar Turtola.

 

Text: Anna Toppari, Luke

Bilden i övre kanten: Tapio Tuomela, Luke

Publicerad på finska i Maaseudun Tulevaisuus 6 Mars 2017.