Inlägg Biodiversitet, Miljö, Vilt

Naturresursinstitutet använder sig allt oftare genetiska metoder vid viltforskning. Dna ger om djuren exakt information som kan användas bland annat vid beståndsberäkning.

Med genetiska metoder avses analyser för bestämning av organismers arvsmassa. Varje individs arvsmassa är kodad i dna som finns i varje cell i organismen. Det innebär att redan en cell kan ge mycket exakt information om organismen.

Dna-analyser har använts bland annat för exaktare beståndsberäkning av varg genom identifiering av individer och för utredning av lodjurs härstamning. Även inom viltforskning kan dna användas för artbestämning, uppföljning av inflyttade arter och kartläggning av genetisk variation.

Fördelen med genetiska metoder är att man ofta inte behöver störa eller skada det djur som undersöks, eftersom dna kan tas tillvara från miljöprover.

– Miljö-dna kan utvinnas från exempelvis spillning, vatten, bottensediment i vattendrag, jordmån eller rester av det som djuren ätit och kommit i kontakt med munnen, säger specialforskare Terhi Iso-Touru från Naturresursinstitutet.

Hon betonar expertisen av ekologer, som är insatta i djurens omständigheter och beteende, då man begrundar vad olika djurarter kommer i kontakt med i naturen. Samarbetet mellan ekologer och genetiker ger också upphov till nya tillämpningar för metoderna.

Internationella databaser till hjälp

Med hjälp av genetiska metoder är det också möjligt att utreda vilka organismer som lever i en viss miljö. Till exempel har Naturresursinstitutet ett nytt projekt där man analyserar vattenprover för att bestämma vilka fiskar och kräftor som lever i rinnande vatten.

– Tanken är att analysera dna från ett vattenprov och sedan jämföra analysresultatet med dna-databaser och på så sätt bestämma vilka organismer som lever i vattnet. Naturresursinstitutet tog metoden i bruk i fjol.

Forskarna på institutet använder sig av databaser som är öppet tillgängliga på webben. Det finns exakta och heltäckande databaser med genetisk information om produktionsdjur, men endast ett fåtal om djur i naturen.

– Forskarsamhället fyller hela tiden på databaserna. Även Naturresursinstitutet levererar data till dem, säger Terhi Iso-Touru.

Genetiska metoder blir allt vanligare

Tack vare tekniska framsteg har användningen av genetiska metoder vid viltforskning ökat globalt under de senaste 15 åren. Programdirektör Sirpa Thessler från Naturresursinstitutet antar att de också kommer att bli vanligare i viltforskningen på institutet.

– Genetiska metoder har en enorm potential, för de ger exakta och individspecifika observationer, säger hon.

Thessler påpekar att institutet har gedigen expertis inom genetiska metoder vid forskning av djurhållning och växtproduktion samt markundersökningar, och dessa metoder kan tillämpas på nya områden. Som ett exempel nämner hon kartläggning av utbredningen av sällsynta sjöfåglar.

Finländarna är flitiga provinsamlare

Naturresursinstitutet för prover för analyserna från jägare och andra som rör sig ute i naturen. Information om insamlingsbehoven sprids bland annat via viltcentralerna. Enligt Terhi Iso-Touru är finländarna internationellt sett exceptionellt bra på att skicka in prover.

– Att samla in prover kräver ingen särskild utbildning, även om det är bra att ha en viss naturkunskap och ett naturintresse. Man ska till exempel veta i hurdan terräng det är möjligt att hitta prover från ett visst djur, säger Iso-Touru.

Naturresursinstitutet skickar om möjligt analysresultaten också till den som lämnat in provet. Resultaten av dna-analyserna av varg läggs ut i tjänsten Riistahavainnot.fi.

Ibland kan resultaten dröja i flera månader, eftersom man av kostnadsskäl helst analyserar flera prover på en gång.

Text: Minna Nurro, utgivare: Naturresursinstitutet

Artikeln kan publiceras i andra kanaler, när namnen på artikelns författare och utgivare (Naturresursinstitutet) nämns i anslutning till publiceringen.

Bilden uppe på skärmen: Shutterstock