Inlägg Jordbruk, Klimat

Text: Kristiina Markkanen

En finsk-tunisisk forskargrupp arbetar för att utveckla ett system för produktion av potatis som klarar av torkan, de högra kostnaderna och den salta jordmånen i Tunisien.

Forskaren Radhia Gargouri-Bouzid har ett mål: att utveckla och förädla en potatissort som kan distribueras för odling överallt i hennes hemland Tunisien. Potatissorten ska inte bara tåla värme och torka utan även den mycket salta jordmånen. En sådan potatissort har potential att rädda många småbrukares utkomst, minska odlingskostnaderna och förbättra tunisiernas vardag.

Tunisien är en stor konsument och producent av potatis. Tunisierna äter kilovis potatis i olika lokala rätter. Sött vatten är dyrt och finns endast att få i små mängder, och därför måste jordbrukare konstbevattna sina odlingar. Det bidrar i sin tur till att öka förekomsten av salt i jordmånen. Anrikningen av salt i odlingsjorden är ett stort problem särskilt för de många småbrukarna på Tunisiens fattigaste områden.

Gargouri-Bouzid fick hjälp i arbetet av specialforskare Veli-Matti Rokka från Naturresursinstitutet och en finsk forskargrupp på cirka tio personer. Forskarna mötte varandra för tio år sedan, då Gargouri-Bouzid, i dag professor vid Sfax universitet, kallade Rokka till en workshop i Tunisien.

Det ledde till en brevkorrespondens som slutligen utmynnade i projektet Development in potato cultivation in Tunisia – Towards environmentally friendly sustainable potato production, som finansierades av finska utrikesministeriet. Målet för samarbetsprojektet mellan Naturresursinstitutet och Sfax universitet är att skapa ett eget produktionssystem för en lokal potatissort i Tunisien. Projektet genomförs 2015–2017.

Finland öppnar dörrar

Ett centralt mål för det gemensamma projektet för Naturresursinstitutet och Sfax universitet är att med en potatissort som producerats och förädlats helt själv skapa hopp på de av klimatförändringen och försaltningen plågade odlingsområdena i Tunisien.

När klimatet blir varmare, blir avdunstningen större än nederbörden, vilket leder till ökad torka under växtperioden. Till följd av den ökande avdunstningen kommer det att finnas ännu mer försaltad jord i framtiden.

Genomförandet av projektet kräver pengar. Tunisierna behöver också utbildning till exempel i produktions- och odlingsteknik och hjälp med att skaffa utrustning. Till en början hade man inte tillgång till något detta och det fanns inte heller möjligheter att få stöd från den privata sektorn. Resursbristen stängde dörrar framför Gargouri-Bouzid.

“Vi försökte ingå samarbete med aktörer i Tunisien så att de skulle distribuera potatisen som vi förädlat till odlare runt om i landet, eftersom vi inte kan göra det själva. Men samarbetet tog inte fart”, berättar Gargouri-Bouzid.

Dörrarna verkade vara permanent stängda, men med hjälp av finländarnas praktiska kunnande och Finlands ekonomiska stöd gick det snart att öppna dem. Finländarnas kompetens är oersättlig när det gäller att utveckla den tunisiska infrastrukturen. I fjol reste forskarstuderande från Tunisien till Finland för att studera bland annat meristemodling, mikroförökning och olika metoder för odling av miniknölar. De fick också utbildning i andra tekniker för växtvävnadsodling av potatis och i långsiktig förvaring av material.

“Nu när vi har en finsk partner och finansiering från finska utrikesministeriet har de tunisiska aktörerna intagit en helt annan attityd. Jordbruksministeriet i Tunisien och de båda ländernas ambassader är mycket intresserade av vårt projekt och dess framskridande”, säger Gargouri-Bouzid.

De första stegen mot målet

Till dags dato har projektet bland annat ordnat utbildningar i produktion av sättpotatis för tunisier, utökat de förädlade materialen av potatis och gjort de första fältproven i Tunisien. Arbetet började inte helt från noll eftersom Gargouri-Bouzid team redan länge arbetat med att utveckla en tunisisk potatissort för förädling.

“Det nästa steget är att registrera sorten. Ungefär hälften av den potatis som odlas i Tunisien är importerad. Genom att producera egen sättpotatis hjälper vi särskilt områdena i västra Tunisien, där befolkningen i huvudsak livnär sig genom jordbruk”, preciserar Gargouri-Bouzid.

Projektet har gett goda resultat, men mycket återstår fortfarande att göra. Det treåriga projektet är endast ett första steg mot ett genombrott för potatisen som tål salta omständigheter. Samtidigt erbjuder projektet dock lösningar på många viktiga problem redan i sitt inledande skede. Det är inget dåligt resultat av ett samarbete som fick sin början genom ett veckolångt besök för tio år sedan.

Potatisprojektet i Tunisien är unikt i hela världen

Radhia Gargouri-Bouzid från Sfax universitet och hennes team bedriver banbrytande forskning inom potatisproduktion i Tunisien, där det finns stor efterfrågan på potatissorter som tål salt.</p> <p>“Försaltning av jorden är ett stort problem i länderna Nordafrika och därför är behovet av tåligare sorter särskilt stort i detta område. Ämnet är också intressant för oss, men projektet kan lättare genomföras i ett land där man behöver odlingsväxter som också klarar sig i en sämre jordmån”, säger forskaren Veli-Matti Rokka från Naturresursinstitutet.

Motsvarande forskning bedrivs också på andra håll. Till exempel i Holland gjordes försök i vilka potatis bevattnades med salt vatten och odlades i kustjordar som betraktats som otjänliga.</p> <p>“Salttåligheten hos potatissorter har undersökts åtminstone i Israel, Turkiet, Indien, Pakistan och Bangladesh. I Turkiet användes mutationsförädling i syfte att förbättra potatisens salttålighet, men sorterna har inte introducerats inom det kommersiella jordbruket”, berättar Rokka.</p> <p>Även om forskning görs ute i världen, är projektet i Tunisien unikt. De tunisiska potatisar som förädlas fram är de första lokalt producerade potatissorterna som i framtiden kommer odlas i hela landet.</p> <p>“Hittills har Tunisien använt sättpotatis som importerats från utlandet. Nu är avsikten att producera ren och sjukdomsfri sättpotatis i Tunisien, där produktionskostnaderna är låga ”, säger Rokka.