Hoppa till huvudinnehållet

Fattigdom i landsbygdsområden

27.11.2017 Uppdaterad 15.12.2022

Risk för fattigdom eller social utestängning anses föreligga för en individ som lever i ett låginkomsthushåll eller ett hushåll med låg arbetsintensitet eller ett hushåll med allvarlig materiell fattigdom. En individ som uppfyller minst ett av kriterierna anses riskera fattigdom eller social utestängning.

I Finland har den andelen av människor i risk för fattigdom varierat mellan 14 och 18 procent de senaste tio åren. År 2019 andelen var 15,9 procent och 14,3 procent år 2020. Risk för fattigdom var lägst i de stadsnära landsbygderna, 10,4 procent, jämfört med cirka 14 procent i städerna år 2020. Den andelen i risk för fattigdom var störst i glesbygderna, 17,4 procent.

Enligt Europa 2020-strategin ska antalet personer som inom EU riskerar fattigdom eller social utestängning minska från 120 miljoner år 2008 till 100 miljoner år 2020. Den ekonomiska krisen har försämrat möjligheterna att uppnå målet. Jämfört med det övriga Europa är svårigheter med försörjningen sällsynta i Finland. Den ekonomiska krisen avspeglas inte heller på den relativa fattigdomen i Finland, medan fattigdomstalet i vissa EU-länder ligger kring 50 procent.

Relativ fattigdom i landsbygds- och stadsområden

Allow functional cookies to show the embedded graph.

Vad mäter indikatorn?

Indikatorn AROPE (At Risk of Poverty or Social Exclusion), som mäter risken för fattigdom eller social utestängning, är en del av uppföljningen av målen i Europa 2020. En individ riskerar fattigdom eller social utestängning om hushållet uppfyller minst ett av följande kriterier: låga inkomster, låg arbetsintensitet eller allvarlig materiell fattigdom.

Låginkomsttagare är individer som lever i hushåll vars inkomster per konsumtionsenhet understiger 60 procent medianinkomsten i landet. Undersysselsatta personer är alla under 60 år som lever i hushåll, vars arbetsinsats är mindre än 20 procent av hushållets möjliga arbetsinsats under undersökningsåret. Med möjlig arbetsinsats avses de sammanlagda teoretiska arbetsmånaderna per år för de personer i åldern 18–59 år (exkl. osjälvständiga ungdomar i åldern 18–24 år) som hör till hushållet.

Med personer som lever i allvarlig materiell fattigdom avses de vars hushåll inte har råd med minst fyra av de nio poster som finns med i måttet på allvarlig materiell fattigdom. Posterna är upplevelse av betalningssvårigheter, svårigheter att klara av oväntade utgifter eller hushållet har inte råd med telefon, tvättmaskin, television, bil, proteinbaserad måltid varannan dag, en veckas semester per år utanför hemmet eller tillräcklig värme i bostaden.

Uppgifterna baserar sig på EU-statistik över inkomst och levnadsvillkor (EU statistics on income and living conditions, EU-SILC). Fattigdomstalet beräknas vid Statistikcentralen.

Med hjälp av indikatorn är det möjligt att bedöma effekterna av landsbygdsprogrammets åtgärder på sysselsättningen, livskraften och utvecklingen av tillgången till tjänster i landsbygdsområden i relation till samhällets totala utveckling.

Indikatorn är en av effektindikatorerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).

Nästa uppdatering av indikatoruppgifterna sker hösten 2023.