Bloggartiklar Jordbruk, Miljö

Spridning av boskapsgödsel har i århundraden varit en av jordbrukarnas viktigaste uppgifter.

Men världen förändras. Gödselmängden som sprids är allt större, den sprids längre bort och i en allt intensivare takt. Ändrade odlingsrutiner och större enheter tvingar oss att granska traditionella arbetsmetoder ur nya perspektiv.

Effektiviteten har sina avigsidor, och ibland undviker man att ta emot gödsel eller försöker bli kvitt gödsel så enkelt som möjligt.

Odlarna känner till de största utmaningarna med användningen av gödsel. Mängden näringsämnen i relation till arbetsinsatsen anses vara liten, det är svårt att insätta spridningen så att den blir optimal tidsmässigt och de redskap som används för spridningen kan medföra problem för jordens struktur. Ogräs- och sjukdomsrisken vållar huvudbry.

Det är krävande att ta fram instruktioner för användningen av gödsel, eftersom gödseltyperna och tillgängligheten på dem varierar mycket i olika delar av landet.

Vid åkerodling syns fördelningen så att det finns en tydlig indelning mellan spannmåls-Finland och gräsmarks-Finland, med mycket olika typer av lantbruksproduktion och rutiner gällande gödsel. Jordarter på boskapsskötselområden är naturligt mer organiska än i södra Finland.

Hur ska denna skillnad beaktas vid planeringen av näringskretsloppet? Om man med mineralgödsel har vant sig vid att gödslingsrekommendationerna och gödselmedlen är relativt lika på olika håll i landet, ska användningen av gödsel och återvunna gödselmedel alltid bedömas utifrån lokala förhållanden, jordarter och gödselarter.

Den bästa gödslingseffekten fås ofta på de åkrar där det har använts minst under åren eller där jordens naturliga bördighet i övrigt är svag.

Ibland är attityderna till användningen av gödsel rentav överraskande negativa. Gödsel har till och med ansetts vara den primära risken för övergödning av vattendrag.

Forskning och statistik förefaller emellertid inte stödja detta påstående, eftersom urlakningsrisken i första hand ökas av många andra faktorer, som jordmånens lerhalt, en stor mängd löslig fosfor i gödselmedlet och jordens ytskikt samt skiftets lutning och erosionskänslighet.

För mineralgödselmedel finns det ett alternativ där användningen kan ökas eller minskas, men djuren producerar gödsel, vare sig vi vill det eller inte. Det är förnuftigt att försöka dra all nytta av gödseln och därefter se efter om kompletterande gödsling behövs.

Nu finns även en rejäl handräckning från staten tillgänglig för de problem rörande gödselanvändning som jag nämnde i början. I regeringens spetsprojekt stöds den tekniska utvecklingen och lösningsmodeller inom området på ett betydande sätt. Kontakter välkomnas.

 

Publicerad i Maaseudun Tulevaisuus 3 oktober 2016.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs också