Bloggartiklar Teuvo Niva Fisk

Syftet med fiskerilagen är att främja ett hållbart fiske och trygga naturens reproduktion.

Med hållbarhet avses att utnyttjandet av fiskbestånden är måttligt, så att verksamheten kan fortsätta i framtiden på minst samma sätt som i dag.

Fiskerilagen innehåller ett stort antal åtgärder som syftar till att hålla fisket på en hållbar nivå. Det finns tidsmässiga och regionala fiskebegränsningar samt begränsningar för fångstredskapens struktur och antal.

Regleringen har också gett utmärkta resultat; det bästa exemplet är den enorma återhämtningen i laxbeståndet i Torne älv.

Detta berodde på att havsfiskarna blev tvungna att minska fisket, vilket ledde till att beståndet av lekande lax ökade. Även havsfiskarna gynnades till slut av regleringen, eftersom nästan all laxfångst från havet i dag härstammar från naturliga laxbestånd.

Laxfisket i Tana älv har reglerats sedan länge genom fiskeristadgan mellan Finland och Norge som syftar till ett hållbart utnyttjande av laxbestånden.

Den så kallade lagen om ersättande av förluster på grund av fiskeristadgan stiftades av riksdagen 1991.

Den så kallade lagen om ersättande av förluster på grund av fiskeristadgan stiftades av riksdagen 1991. Enligt den är staten ersättningsskyldig, om gårdarna vid Tana älv på grund av regleringen inte kan använda sin fiskerätt eller om den minskar avsevärt.

Inga ersättningar har än så länge betalats med stöd av lagen, men det har gjorts en undersökning där beräkningsgrunderna för ersättningen beskrivs. Tillämpningen av ersättningslagen är ett stort undantag från konsensus sedan flera årtionden för rättsgrunden för regleringen av fisket.

Enligt lagen om fiske tryggar regleringen ett tillräckligt stort lekande fiskbestånd, som producerar en tillräckligt stor avkomma även med tanke på det framtida fisket. I tolkningen av fiskeriersättningslagen för Tana älv anses förlorad fångst på grund av regleringen vara helt och hållet en olägenhet, trots den positiva effekten på det lekande beståndet.

Dessutom antas det att det finns en historiskt standardiserad laxfångst från tiden före regleringen. Med hjälp av denna standard kan ersättningsbeloppet i förhållande till det förflutna och framtiden beräknas. Tyvärr finns det ingen fixpunkt för regleringen av laxfångsten, eftersom även många andra faktorer påverkar beståndens storlek. Det finns konkreta och vetenskapliga bevis på regleringens positiva effekter på vilka lagen om fiske baserar sig på.

Fiskeriersättningslagen för Tana älv är med andra ord inte i linje med lagen om fiske. På denna punkt kan vi ställa frågan om fiskeriersättningslagen för Tana älv är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar.

 

Publicerad på finska i Maaseudun Tulevaisuus 29 Maj 2017.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs också