Inlägg Miljö, Skog

Ingen känner till hur stor del av den biologiska mångfalden vi kan förlora innan ekosystemen rasar. Utvecklingen i skogarna i Finland är oroväckande eftersom allt fler arter är hotade. Forskarna söker metoder för att bromsa förlusten av arter.

Rötträd är en oskiljaktig del av skogarnas biologiska mångfald. Enligt beräkningar behöver 4 000–5 000 arter, dvs. cirka en fjärdedel av alla våra skogsarter, rötträd för att leva.

”Rötträd ger en enorm mängd arter möjlighet att hålla sig vid liv. Enbart antalet svamparter som lever på en enda trädstam kan vara tiotals”, säger forskningsprofessor Raisa Mäkipää på Naturresursinstitutet.

Utifrån undersökningar är den lilla mängden rötträd den främsta orsaken till att våra skogsarter utarmas.

Färsk information om de hotade arternas utveckling i Finland väntas bli offentliggjord den 8 mars. Omkring 180 experter har sammanställt listan ”Rödlistade arter i Finland” som innehåller en hotbedömning av närmare 22 500 arter och en bedömning av framtidsutsikterna. Mäkipää säger att hon förväntar sig att slutledningarna av bedömningarna och rekommendationerna om åtgärder styr kommande åtgärder.

Steg i rätt riktning

Mäkipää forskar i skogsekosystem och faktorer som antingen upprätthåller eller minskar den biologiska mångfalden. De senaste åren har hon intresserat sig för rötträd och levande svamparter.

”Det är intressant hur varierande processer som har utvecklats i naturen under evolutionen. Vissa rötträdsarter har till exempel enbart specialiserat sig på att leva på trädstammar av en viss storlek eller art eller på stammar som är i ett visst murkningsskede. Extremt specialiserade arter kan endast leva på träd som har brunnit eller rötats av en viss rötsvamp.

I dag förstås betydelsen av den biologiska mångfalden bättre än förr. De mest betydande naturobjekten är skyddade genom skogs- och naturvårdslagarna, och certifieringskriterierna förutsätter att ett antal sparträd ska lämnas kvar i skogar. Privata skogsägare kan frivilligt skydda sina skogar mot ersättning genom programmet METSO och lämna 2–5 meter höga stubbar, dvs. konstgjorda höga stubbar, för stämlingsposter i anslutning till avverkningar.

”Utvecklingen sker i rätt riktning och alla åtgärder som bromsar förlusten av arter behövs. Det behövs dock ännu mycket arbete för att vi ska kunna stoppa utarmningen av arter”, säger Mäkipää.

En ambitiös strategi för biologisk mångfald

Mikko Mönkkönen, professor i tillämpad ekologi vid Jyväskylä universitet, leder ett forskningsprojekt som syftar till att utreda hur skogar ska kunna utnyttjas och skyddas så att den biologiska mångfalden kan bevaras.

”Vi kan förlora en stor del av den biologiska mångfalden innan vi ser konsekvenserna. Skogarna växer fortfarande även om arter försvinner”, säger Mönkkönen.

I likhet med Mäkipää är Mönkkönen övertygad om att ett alltför stort ekonomibruk av skogar är en risk för den biologiska mångfalden och att vi bör göra allt vi kan för att bevara mångfalden.

”Biologisk mångfald är en grund för ett ekosystem. Ingen kan säga hur mycket eller vilken del av den biologiska mångfalden vi kan förlora utan att systemet rasar.”

Betydelsen av den biologiska mångfalden erkänns även på EU-nivå. Målet för EU:s strategi för biologisk mångfald är att sätta stopp för utarmningen av den biologiska mångfalden före 2020. Målet är ambitiöst och uppnås troligen inte i Finland.

För närvarande utreder Mönkkönens forskningsgrupp vad som krävs för att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden i skogar.

”Forskningen pågår fortfarande och därför kan jag inte svara på frågan ännu. Min kvalificerade gissning är dock att nivån på skyddet måste höjas avsevärt i södra och mellersta Finland och att man måste avstå från att öka avverkningarna.

Övergripande planering ger en extra kick

Enligt Mönkkönen kan hotutvecklingen bromsas genom skogsplanering på landskapsnivå.

”I stället för ett enskilt utrymme kan objekt som är viktiga för den biologiska mångfalden granskas till exempel inom en kommun eller exempelvis inom ett helt avrinningsområde. Beroende på avgränsning kan ett objekt omfatta hundratals, tusentals eller till och med tiotusentals hektar”, säger Mönkkönen.

Om skyddsåtgärderna är som ett maskineri som upprätthåller den biologiska mångdalden, är skogsplaneringen på landskapsnivå som en turboväxel som ger maskineriet full effekt.

”När en skogsnatur granskas i större utsträckning än inom ett enskilt utrymme under en tidsperiod som omfattar omloppstiden, kan vi identifiera de viktigaste objekten för den biologiska mångfalden och vidta skyddsåtgärder på ställen där nyttan är störst. På motsvarande sätt kan avverkningar riktas till ställen där de skadar den biologiska mångfalden minst”, säger Mönkkönen.

På så sätt är det möjligt att avverka virke för industrin på en mindre areal och att i samma mån öka den skogsareal som ska skyddas.

Mängfald behövs även vid skogshantering

Enligt Mönkkönen innebär hänsynen till den biologiska mångfalden inte att man låter skogar vara i naturtillstånd. Ett fullständigt skydd behövs för arter som inte tål störningar som orsakas av människan. Utanför dessa områden bör alla skogshanteringsmetoder användas på ett mångsidigt sätt.

”Det är beklagligt att en periodisk skogsodling och ett kontinuerligt skogsbruk har konfronterats hos oss, trots att en lämplig kombination av båda är bäst för den biologiska mångfalden.”

Framöver kan vi bromsa utarmningen av de mest hotade arterna genom att omplacera dem till lämpliga livsmiljöer varifrån de har försvunnit, säger Raisa Mäkipää. Naturresursinstitutets projekt försöker genom utplantering omplacera sällsynta svamparter som lever på rötträd till skogar där arterna tidigare levt.

Forskarnas arbete för att trygga den biologiska mångfalden fortgår eftersom det är som Mönkkönen själv säger: En biologisk mångfald är som en försäkring. Den kan anses vara en onödig kostnad tills något oväntat sker.

Text: Maria Latokartano
Bilden uppe på skärmen: Atte Komonen