Inlägg Klimat, Miljö, Skog

Variationer i klimatet har förekommit även tidigare, och årsringar i träd som bevarats från långt tillbaka i tiden avslöjar svåra tidsperioder under mänsklighetens historia.

Åren 1627 före vår tideräkning och 536 efter vår tideräkning drabbades Lappland av sällsynt svår frost mitt under sommaren. Kölden fördärvade trädens tillväxt på ett stort område, både hos oss i Finland och sannolikt även mer allmänt på det norra halvklotet. (bild)

Årsringar i tallstammar som hittats i bottensedimenten i små tjärnar i norra och östra Lappland vittnar om klimatförhållandena för flera tusen år sedan.

I början av sommaren bildar träden ljus vårved, där cellerna har stora cellhålrum och tunna väggar. Mot slutet av sommaren bildas mörkare sommarved som har mindre celler med tjockare väggar. Färgskillnaden mellan vårved och sommarved syns som årsringar i stammens tvärsnitt. Utifrån bredden på ringarna kan man avläsa hurdant vädret varit ett enskilt år.

”Om förhållandena är gynnsamma blir årsringarna breda, medan dålig tillväxt ger smala ringar”, berättar Samuli Helama som arbetar med dendrokronologisk forskning på Naturresursinstitutet. Dendrokronologi handlar om att studera trädens årsringar och variationerna i dem.

Frost under sommaren drabbar säkert också andra växter och även människan. De exceptionella klimatförhållandena berodde på aerosoler, det vill säga stoff vulkanutbrott slungat ut i atmosfären. Partiklarna fördunklade solen och störde fotosyntesen i växterna.

4. (Foto: Hannu Herva)
1. (Foto: Mauri Timonen)
3. (Foto: Hannu Herva)
Karta över forskningsområdet och provtagningsplatserna 1–4 i finska Lappland. Punkterna anger de platser där man tagit prover som analyserades på frostskador åren 1627 f.v.t. och 536 e.v.t. På kartan har också markerats den alpina trädgränsen för tall samt polcirkeln. (Bilder: 1 Mauri Timonen och 2, 3, 4 Hannu Herva)
2. (Foto: Hannu Herva)

1600-talet före vår tideräkning var förhistorisk tid i Finland.

Genom att studera årsringarna från tallar som vuxit i norr kan man få väldigt exakt information om klimatet under denna tid.

”Årsringarna berättar om klimatförhållandena under ett enskilt år. Inga andra data är lika väl fixerade på årsbasis och går så långt tillbaka i tiden. Exaktheten är en stor fördel, för den hjälper oss att rekonstruera variationer i klimatet på ett tillförlitligt sätt, säger Samuli Helama.

Utan dendrokronologins hjälp kan man till exempel med arkeologiska eller klimathistoriska metoder inte uppnå lika exakt tidsbestämning.

På Naturresursinstitutet har man utifrån årsringar från lappländska tallar ställt upp en kronologi över 7 600 år mot vilken man kan jämföra olika historiska händelser. Naturresursinstitutet årsringskronologi hör till de längsta i världen.

Årsringskronologin anses vara synnerligen användbar för klimatforskningen, eftersom mänsklig påverkan var obetydlig i de lappländska skogarna under tidigare århundraden.

Vad behövs klimathistorik till?

Enligt Samuli Helama bör vi fundera på hur människan i dag skulle klara av motsvarande frostperioder under sommaren eller andra exceptionella klimatfenomen. Skulle våra livsmedelslager räcka till, om skördarna slår fel på det norra halvklotet och det inte egentligen finns någon import att ta till.

Skulle vi kunna gardera oss mot sådana klimatförändringar?

Att klimatet hela tiden långsamt blir varmare är inte längre någon överraskning för oss och därför skulle en plötslig köldperiod kunna överrumpla oss. Det är just överraskningsmomentet som kan sätta samhället i svaj.

”Ingenting är mer sannolikt än att någonting motsvarande kommer att inträffa. Å andra sidan råder det fullkomlig osäkerhet om när det kommer att ske.”

Vulkanutbrott orsakade också den exceptionellt mörka och kalla perioden på norra halvklotet i mitten av 500-talet.

Aerosoler av vulkaniskt stoff fördunklade solen under en lång tid. Även dessa plötsliga förändringar har man kunnat studera med hjälp av årsringarna från lappländska tallar.

Mängden solinstrålning kan rekonstrueras genom att analysera variationerna av kolisotoperna i årsringarna. Mätningarna av isotopfördelningen har gjorts på Dateringslaboratoriet vid Helsingfors universitet.

De extremt dåliga förhållandena orsakade svårigheter för jordbruket. Antagligen ledde den minskade solinstrålningen till sämre D-vitaminbildning hos människorna. Deras allmäntillstånd försämrades till följd av undernäring, och den onda spiralen förvärrades genom att motståndskraften mot sjukdomar försvagades.

Nödåren sammanföll med den justinianska pesten som härjade i romarriket. Pestepidemin bröt ut 542 och dödade uppskattningsvis hälften eller till och med mer av befolkningen i dåvarande Östromerska riket. Pesten spred sig genom Europa, till Medelhavsområdet och eventuellt även till Finland. Vid början av 700-talet hade den skördat tiotals miljoner liv.

Även 1600-talet efter vår tideräkning var en katastroffylld period för finländarna.

Året 1601, som även kallas ”halmåret”, frös säden bort. Efter flera nödår hade nästan en femtedel av befolkningen dött av svält och farsoter. Även denna köldperiod orsakades av aerosoler från ett kraftigt vulkanutbrott.

Årsringen för 1601 är extremt smal i Lappland och cellväggarna i sommarveden är exceptionellt tunna. De är tecken på att sommaren var mycket kall.

Klimatförändringarna under halmåret orsakades sannolikt av vulkanen Huaynaputinas utbrott i Peru år 1600.

”Denna vulkanvinter avspeglas på många sätt i finländarnas arvsanlag och i själva finskheten. Den får oss att fundera på varför just vi – du och jag – är här och inte någon annan”

Enligt Samuli Helama orsakar vulkanutbrotten sådan naturlig variation i klimatet som människan inte egentligen kan påverka. De sätts igång av enorma geologiska krafter. Det vi kan göra är att försöka förbereda oss för dessa fenomen.

Däremot är den människoorsakade pågående globala uppvärmningen på många sätt kopplad till mänsklig verksamhet som vi bör försöka påverka.

 

Text: Riitta Salo-Kauppinen

Publicerad på finska i Maaseudun Tulevaisuus 12.6.2019.

Läs också