Inlägg Ekonomi, Fisk, Miljö

Vid Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral utarbetas nu en färdplan för Finlands blå bioekonomi under ledning av jord- och skogsbruksministeriet. Samtidigt sammanställs statistik och information om tillväxtmöjligheterna i sektorn. Man tror att vattenkunnande rymmer en stor potential.

Jord- och skogsbruksministeriets expert Timo Halonen konstaterar att befolkningsökningen och livsstilsförändringar tvingar människorna till nya lösningar inom den globala vattenförsörjningen och primärproduktionen. Fiskodlingen har redan överskridit produktionsvolymerna för nötkött och vattenodling är världens snabbast växande primärproduktionsform.

– Det finns skäl att framhålla vattnets betydelse inom bioekonomin, eftersom Finland har många möjligheter i samband med detta. I EU definieras blå tillväxt som affärsverksamhet i havssektorn. I Finland anser vi att vattenkunnande och rent vatten som en naturresurs är viktiga saker även i ett vidare perspektiv, säger Halonen.

Färdplaner för Finland och Norden

Halonen och Naturresursinstitutets chef för temaprogrammet Blå bioekonomi Asmo Honkanen arbetar inte bara med en nationell färdplan utan också med en nordisk färdplan för blå bioekonomi.

– I de olika nordiska länderna lägger man in lite olika betydelse i begreppet blå bioekonomi, och detsamma gäller olika aktörer även i Finland.

– Det är viktigt att definiera vad som hör till blå bioekonomi och vad som inte gör det. Färdplanerna förtydligar branschens gemensamma mål och åtgärder. Hållbart utnyttjande av vattenresurser skulle kunna vara en gemensam nämnare, något som de nordiska länderna verkligen är världsbäst på. I EU liksom i FAO är det viktigt att vi har en stark landsgrupp som lyfter fram frågor och påverkar forskningsfinansiering och politik. Den nordiska färdplanen strukturerar arbetet på lång sikt, sammanfattar Halonen.

Strävan är att få ut den nationella färdplanen på remiss i slutet av juni, den nordiska färdplanen blir färdig före årsskiftet.

Tillväxtutsikter i den blå statistiken?

Samtidigt med färdplanerna fortskrider också arbetet med att göra upp statistik över den blå bioekonomin. Informationen som sammanställs ur befintlig statistik inom jordbruk och livsmedelsekonomi är enligt Honkanen inte ännu heltäckande för alla områdens del, men tillväxtmöjligheterna är synliga.
–En statistikpublikation är under arbete där forskning och statistik om blå bioekonomi för en dialog på ett nytt sätt, säger Honkanen.

Bedömningar av den ekonomiska tillväxtpotentialen görs för denna regeringsperiod och fram till 2025.

– Bedömningarna är ännu inte klara, men man kan säga att Finland har mycket betydande tillväxtmöjligheter. Förutsättningen är att vi förmår bli internationella inom vårt vattenkunnande och bygga upp partnerskap inom den offentliga och privata sektorn, säger Halonen.

I hemlandet lyfter Halonen som exempel fram handelsbalansen för fiskproduktion, som är 350 miljoner på minus. Vi skulle snabbt kunna svara på den inhemska efterfrågan på fisk genom egen produktion och nya produkter.

– Till exempel är strömming en enorm naturresurs, men av fångsten på över hundra miljoner kilo används bara fem miljoner kilo som livsmedel. Vi borde kunna utnyttja fisk i den inhemska värdekedjan, som produkter med högt förädlingsvärde, säger Halonen.

Också inom vattenturism och wellnesstjänster finns det enligt Halonen mycket goda tillväxtmöjligheter.

Blått betyder intelligenta kombinationer och risk för misslyckanden

Vid Naturresursinstitutet byggs en blå framtid upp genom pilotprojekt som är gemensamma för forskningen och näringslivet. Enligt programchef Asmo Honkanen tänker man vid utvecklingen av branschen på all produktion där vatten utnyttjas, från fiske till wellnesstjänster och industriella symbioser. Utmaningen är att överge sektortänkandet och utnyttja kunskapsbankerna.

– Blå bioekonomi betyder inte att vi ännu har kommit upp med någonting nytt, utan att vi ser på saker ur en ny infallsvinkel.

I Naturresursinstitutets pilotprojekt betonas experimenterande. Forskningens tidsspann från identifiering av ett problem till framläggande av resultat är ofta alltför långt för näringslivet. Vid pilotförsök börjar man genast testa idéerna i praktiken, och då är man samtidigt beredd på misslyckanden och på möjligheten att backa ett steg.

– Att omsätta forskningsresultat i praktiken är inte längre någon biprodukt till forskningen som sker genom fortsatt finansiering om det finns tid, utan praktiken och företagen är involverade i projekten ända från början. Och genom att kombinera olika vetenskapsgrenar och olika sätt att göra saker på kan man i gränssnitten komma på något som kallas innovation, beskriver Honkanen.

Hur utvecklas samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn?

Honkanen är nöjd med att diskussionen har förlöpt bra med alla intressenter.

– Inom blå bioekonomi finns det mycket som är gemensamt för miljöförvaltningen, jord- och skogsbruksministeriet och arbets- och näringsministeriet. En stor konkret förändring som skett under de senaste fem åren är att samtalskontakten har blivit bättre mellan oss alla. Forskare och tjänstemän arbetar med färdplanen i bästa samförstånd, säger Honkanen.

Halonen understryker att den offentliga sektorn inte kan utveckla blå bioekonomi ensam.

– Finland är en stormakt i fråga om sötvatten och vi har kunnande i världsklass, men en stor del av kunnandet finns i den offentliga sektorn, vid forskningsinstitut, vattenförsörjningsverk och inom förvaltningen. Därför är det viktigt att ta fram nya verksamhetsmodeller med vars hjälp den offentliga sektorns kunnande kan utnyttjas för att öka affärsverksamheten och exporten, säger Halonen.

– Också näringslivet måste fås att tänka utanför ramarna. Kommer många börsbolag att fortsätta med sin verksamhet som utgår från grundläggande råvaror, eller satsar de på nya biologiska produktionssätt som kan leda till stora genombrott, undrar Honkanen.

Utgångspunkten är hållbar utveckling

I inhemska medier och på forskningsfältet har bioekonomin kritiserats för att hållbarhet underordnas tillväxt. Utvecklarna av blå bioekonomi försäkrar att det är möjligt att förena miljöpolitikens och företagsverksamhetens mål.

– I alla globala utmaningar, befolkningsökningen, klimatförändringen, accentueras trycket på att utnyttja vattnet. Det är bara hållbara verksamhetssätt som kan ge företagen långsiktiga konkurrensfördelar, där är vi av samma åsikt som miljöministeriet. Man kan inte pruta på grundforskningen och på att nå ett bra tillstånd för vattnen, annars går det inte att skapa hållbara lösningar, säger Halonen.

Framgångar på den blå fronten är enligt Honkanen och Halonen att vänta redan om tio år. Då är Finland känt som en internationell vattenexpert, handelsbalansen i branschen är positiv, den offentliga och privata sektorn samarbetar.

– Målen är ambitiösa och risken är stor att vi inte lyckas. Men problemen är ännu större om vi inte ens går in för att försöka och eftersträva tillväxt, säger Halonen avslutningsvis.

När programchef Asmo Honkanen vittjade sina nät och fick upp ett helt stim halvkilos sarvar gick det inte riktigt som han tänkt sig. Att laga mat av taggiga sarvar var inte lika lockande som om nätet hade varit fullt av abborrar, som är en uppskattad fisk.<br /> Efter fisketuren råkade Honkanen emellertid läsa en tidningsartikel om hur braxen och mört har bättre åtgång än tidigare.<br />

Köparna är huvudsakligen invandrare, men intresset har spridit sig och läckra recept har tagits fram också för mört, som tidigare betraktats som skräpfisk.</p> <p>– Om jag hade läst artikeln innan jag vittjade näten skulle jag säkert ha prövat på att koka sarvbullar i vattenbad! Det var förargligt. Men det här visar bra hur inrotade våra tänkesätt är. Det hänger på så lite.<br /> Timo Halonen ser den blå bioekonomins tillväxt i Honkanens nät.</p> <p>– Precis så där är det. Finland har realistiska möjligheter, men de förverkligas inte på de gamla traditionella sätten, utan genom en ny verksamhetskultur.<br />

Nyheter

Inga nyheter om detta ämne

Blogginlägg

Inga blogginlägg om detta ämne